Stora lovikkavantar till snöflingor landar i mitt hår och ger mig en gnistrande vintergloria.
Det är äntligen tyst, sådär tyst som det blir i skogen när årets första djupa snön lägger sitt förlåtande täcke över allt som varit och farit under året.
Bara ljudet av mina steg i den knarrande snön, jag stannar och ser mig om...
En månad kvar till Vintersolståndet, som jag har längtat, som jag har jobbat och ännu har jag en bit kvar. Detta år har jag "satt" många rutiner som jag tidigare bara har tänk på.
Jobbat med helt andra saker än vad jag brukar, lärt nytt, lagt till och satt ihop. Tillika har jag skalat.
Har väl aldrig någonsin varit så "tom" som nu, så många klippta trådar, så många släpp, så många "ting" som förlorat sin laddning.
Trofast har jag följt Gudinnans cykler, på flera plan och därmed också kommit min egen närmare.
Saturnus har envist följt mig genom ett av mina viktiga tecken, den store fadern har krävt (och ibland kvävt)- det har varit en LÅNG resa från 2014 till nu.
Jag tackar för gåvorna, slipningen, klargörandet men nu räcker det! Tack och Good bye! Stick av.
Den 20/12 tackar han för sig och kilar vidare in i nästa, mera välvilligt inställda tecken.
Black Moon Lilith har flankerat Saturnus på slutet, hennes envetna, vilda energi som jag vanligtvis uppskattat har gått mig på nerverna. Det är BRA NU, tack! Igår försvann även hon in i, för mig, neutralare farvatten. Puuh, andas.
Pluto och Mars, spände musklerna emot varandra här runt förra veckoslutet.
Alltid jobbigt när två krigsherrar skall köra en styrkemätning på ens egen gräsmattan, vad månne det bliva? För mig innebar det att en anhörig kastade in handduken och valde transit.
Dessa energierna blev för intensiva för henne och att "åka hem" blev den valda vägen, haksläpp, förlustkänsla, avsaknad av förståelse, sorg vandrade efter i spåren. Hennes fotspår in i evigheten.
Tiden går så fort, tiden står stilla - faktum kvarstår, tiden existerar inte.
Jag påmindes igen om vikten av att göra det jag vill under min visit här som själ i en mänsklig kropp och jag påmindes om hur tunn slöjan är när information sipprade igenom snabbare än någonsin.
Sörj inte att jag är död, glädjs åt att jag har levat, glädjs åt det jag lämna efter mig.
Att sia om framtiden känns inte nödvändigt i detta nu.
Faktum är, jag tror inte ens vi kan. Jag tror att framtiden kommer på mycket tysta fötter MEN den har på sig helt nya, okända skor.
Värdegrunder kommer att falla, tillika gränser, andra strukturer och tusenåriga "sanningar" kommer att vittra bort som damm. Vad som kommer efter anstår bara den modige att få se men det kommer att vara helt annorlunda.
Energierna och drakarna från den femte (och högre dimensioner) är redan här!
Barnen med de högre frekvenserna väntar tålmodigt på att energierna skall öka så att de kan börja komma ner. Det är bara för oss att medvetet jobba vidare, mot vårt mål.
Vilken enastående gåva att få leva i denna turbulenta tid! Få vara med om denna höjningen i fysisk kropp och samtidigt, det gäller att vara observant på det pris vi betalar. Så skapas flow..
Jag lossar på handsken, låter handen glida över ryggsäcken och konstaterar att inget har läckt.
Aldrig har min säck varit lättare än nu, en ovan känsla för en envis Tjur(inna) och osäkerheten har ännu inte lämnat mig. Andra val? Nej, det finns dessvärre inte, så,tja, det är detta eller inget.
En gren brister under den tunga snön, jag hoppar till och kommer i rörelse.
Det är uppåt som gäller.
Uppåt och onwards... Det är resan som är mödan värd!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & JOY, Maud
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar