"Compassion" - räcker medkänsla?

"Men tänk att det skall vara så svårt för folk att visa lite medkänsla, att släppa sin egovärld för en stund och göra något för någon annan, känna in, försöka förstå" väste min väninna irriterat i telefonen under ett av dagens samtal.
Vi hade diskuterat ramar och ramverk, dvs förväntningar på olika ting och hur det spelar in när man bedömmer och bedöms.
En vän till henne hade bedömts pga att han vidarebefodrat en kommentar som han tyckte var rolig men omvärlden såg på det som försök till att göra löjlig.
Han stod över detta och förklarade sin intention men ingen ville lyssna, det passade inte deras ramverk.

Själv har jag funderat mycket på detta nu när första intrycken betyder så mycket, man har inte så mycket annat att gå på när man kliver in i en främmande miljö MEN också att det är på det sättet jag och min familj bedöms. Ingen har ju någon aning om vilka "filurer" vi är heller.
Hur ser man på mig när man kliver in i min hall för att lämna en fotbollsdräkt till min dotter och jag står bland flyttkartongerna, ett gäng med vinflaskor(min man fyllde 45 häromdagen) och en skrikande kolikbebis på armen? Vad sänder jag ut? Såklart beror det helt och hållet på hennes ramverk, kvinnan i dörröppningen.

Att ändra ramverk är svårt! Det ser jag nu när jag är hemma med Selma, sjuveckors bebisar har ingen riktig rytm speciellt inte de som flyttat under nästa hela sin livstid. Sålunda sover hon när det passar henne, lite olika från dag till dag och förser min tid med oregelbundenhet.
Detta är mycket svårt för vissa kunder att förstå, de vill ha en EXAKT tid, de vill att jag skall vara som förr, att jag skall vara DERAS och en bebis, vaddå? Det funkar väl, eller??
Jag begär inte att det skall vänta på mig en hel dag men att jag skall ha alternativa tider att kunna ringa på, det är ett måste, annars fungerar det inte.
Ramverk slits emot ramverk!

Min väninna eftersökte "medkänsla" och jag förstår henne! Förmågan att sätta sig in i att något förändrats, förmågan att känna med..
Min husguru Mr Robbins säger alltid:
"It takes no capacity to be a critic but it takes guts to believe!"
Med andra ord, att ha tilltro till någon eller något kräver massor av mod medans att kritisera och se det negativa i allt är relativt enkelt, den feges väg ut!

Själv är jag ett fan av ordet "compassion", direkt översatt "ha medpassion med".
Passion är starkare än känsla i min värld, passion rör sig fortare, vidrör hjärtat.. Känner man medpassion med så reser man den extra milen tillsammans med någon för att förstå.
Vad som går ut, kommer tillbaka - alltså får jag påminna mig själv om att visa "compassion" i min nya omgivning.. MOD!
Återkommer med resultatet!