Pappa - min hjälte!

Ibland när man går hemma hela dagarna, umgås intensivt så kan man bli lite trött på varandra.
Det vet alla som umgåtts intensivt med någon under en period, man behöver en paus från varandra för att sedan rätt kunna uppskatta varandra igen.
Detta gäller även mor och barn.. Eller kanske i högsta grad, mor och barn.

Min minsta dotters "mammasjuka" och totala fascination för bröstet är helt naturligt. Hon ser oss nog som en helhet, hon och jag, åtminstone är det vad psykologerna påstår. Att de/hon saknar känsla av egen jag.. Ibland undrar jag. MEN det var inte det jag ville berätta om nu.

Igår hade vi en sådan dag, hög intensitet, mycket spänning, många bollar för en hormonstinn mamma att jonglera på samma gång och hennes humör brast, gång på gång.
Inget jag är stolt över men samtidigt, jag vet att det är mänskligt.. Sålunda blev lilla Selma likadan! Varför inte ge igen med samma mynt?
Hon skrek och skrek och skrek tills hon var lilablå i ansiktet och inte ens i min famn var hon lugn.. Maskade runt, pumpade, fäktade och var allmänt ilsk som en bålgeting!
Dumma jag trodde såklart det var magen, igen och till slut, efter timmar av övertalning gav jag upp! Släppte allt, parkerade mig och den fäktande bebisen i soffan, slog på Discovery och försökta undvika att tänka på något medans klockan gick..

Vi åt, vi bytte blöja, hon skrek och jag var irriterad.. Båda väntade vi.. Fast jag visste inte om att vi var två som gjorde detta.. Trodde det var bara jag.
Sent om sider kliver prinsen på den vita springaren in... PAPPA!
Hade hon kunnat ropa hade hon gjort det men jag hade inte hört henne! Jag var redan på väg, ut ur rummet, bort från ljudnivån och in till vilan med den äldre, mera kommunikativa junioren i familjen.
Ca en minut senare råder frid, ro och tystnad i huset.. i ca en halv minut.. Sen hörs små pipljud av formen "daaaa", "buiu" "eeejj".
Vad är detta? Vart är skriken? Försiktigt lämnar jag min trygga vrå och kikar ut.
Dottern leende på sängen, kommunicerar med ögon, leende och LJUD med sin pappa som byter blöja!
Liten tröst för en mamma - hon behövde i vart fall bajsa! Vilket hon också gjorde tio sekunder efter det att hon landade i pappas famn.
Sen var hon nöjd hela kvällen i babygym och famn, allt hon behövde var ny energi.
Mamma likaså faktiskt! Allt är energi och tur att man är två föräldrar!