Den första vårkvällen.

Den finaste tiden som våren ger...
Jag vandrar genom den ljumma kvällen som smakar sommar, ser på himlens alla färger, jackan uppknäppt men tankarna vandrar till helt andra platser.
Till de jag tycker om, håller av och håller kär och till allas våra utmaningar.

Häromdagen pratade vi om det på skolan - hur viktigt det är för människan att kunna kalkylera och räkna ut vad som skall ske, åtminstone på ett ungefär.
Det är så vi skapar vår trygghet, genom att genom erfarenheter lära oss och sedan använda dem som vår bank och källa. Trial and error. Övning ger färdighet.

Livet har ingen generalrepetition. Livet är och förblir en direktsändning.
Man tvingas bolla dessa stunder av osäkerhet med stunder av leda, där det känns som allt är förutsägbart, stillastående, ja, rätt och slätt som vanligt.
Inser där jag går att jag är rätt dålig på båda fast på olika sätt.

Min älskade A står inför sin förälders "Continuation Day" och den kan man aldrig planera, aldrig veta exakt hur den kommer och vad som kommer sen.
Dödsfall gör märkliga saker med människor i den döendes närhet, både inom och utombords och det skapar mer kaos än döden själv. Rädsla, osäkerhet, tillkortakommande och oförstånd lurar i skräck bakom dörren..
En tid av kokande grytor.

Jag tänker tillbaka på min egen kokande gryta för inte alltför länge sedan...
Bestämmer mig för att ankra upp hårt i mina "kajer" och finnas där som hennes plats att vila på.
Knäpper mina händer i solens sista andhämtning, ber om en snabb, smärtfri transit för den som skall av gårde. En annan typ av resa för A med lättast möjliga ryggsäck. Det är hon värd!

När livet varit stilla och vanligt en stund så längtar man efter lite turbulens...
När livet har kokat, bubblat och pyst en stund så längtar man efter lite stillhet...
Yin kommer ur yang, yang föds ur yin. De är mer än beroende av varandra, de kan inte existera utan varandra men bäst blir det när de är balanserade.
Lite av båda.. I landet lagom.

KRAM.