Stilla sorg

Vaknar till den första April, vaknar i gryningen och låter ljuset och kylan sticka mig i ansiktet.
Sovrums fönstret har stått öppet och värmen i rummet har sluppit ut.
Jag stänger fönstret och känner kylan bita mig i skinnet, det gör inget. Kallt ute, kallt inne.

Idag tillåter jag mig att vila i sorgen. Livet blir inte alltid som man har förväntat sig.
"Man kan inte räkna ut sin plats i livet, man måste låta det ske" sa min mentor en gång.
Själv är jag duktig på att ha teorier och önskemål om hur det skall se ut. Mycket sämre på att ha tillit och låta saker och ting ske.

Var gång jag tagit en "diamant" av livet i min hand, trott att den skall "vara", trott att jag skall få behålla den, ja, då har den på ett annat sätt försvunnit från mig igen.
Inget märklig med det men lite ledsamt. Ledsamt att vara en person som hela sitt liv skall bygga framåt och se broarna brinna bakåt. No turning back!
Ser bilden av Indiana Jones flimra förbi.. Hur han springer undan eld, rullande stenar och skallrande skelett, stannar hämtar andan, bara för att sen får springa igen.

Två huvudvärkstabletter, två koppar kaffe senare kan jag vila i känslan av sorg.
Idag hämtar vi andan... Imorgon funderar vi över den nya stegen. De måste leda i en annan riktning.
Denna fungerar inte.

Mary Oliver lever alltid inom mig i tider som denna.. Hennes "Wild geese" får torka mina kinder en stilla Söndag i April.

"You do not have to be good.
You do not have to walk on your knees
For a hundred miles through the desert, repenting.
You only have to let the soft animal of your body
love what it loves.
 
Tell me about despair, yours, and I will tell you mine.
Meanwhile the world goes on.
Meanwhile the sun and the clear pebbles of the rain
are moving across the landscapes,
over the prairies and the deep trees,
the mountains and the rivers.
Meanwhile the wild geese, high in the clean blue air,
are heading home again.
 
Whoever you are, no matter how lonely,
the world offers itself to your imagination,
calls to you like the wild geese, harsh and exciting --
over and over announcing your place
in the family of things."

KRAM