Ett renande av helheten.

Rummet är en oktagon, med en central sten i mitten, en Gobektasi, en navelsten.
Denna navelsten är varm och med en viss förväntan kryper jag upp på stenen och lägger mig till rätta på rygg - förväntan, önskningar, förundran. Jag skall igenom en Hamam, en turkisk badritual.

Hamam har en urgammal tradition i det Osmanska riket och var ofta en förberedelse för besöket i moskén, en rening innan mötet med gud. Oktagonen, det kupolliknande taket, ångan att öppna porerna med och en badmästare, en Tellak, som häller rinnande vatten över dig och skrubba dig.
Här finns inga pooler. Det ansågs orent att doppa sig i stillastående vatten.
Här flödar vattnet, landar på de uppvärmda stenarna, ånga skapas, helheten infinner sig och jag sluter ögonen.

Min Tellak häller vattnet mjukt över mina armar, min bröstkorg och jag låter medvetandet falla, följa vattnets linjer över kroppen. Vatten på mina ben, lite hårdare, lite mera bestämt, energin i benen vaknar, pirrar och rör sig.
Med sin kese, sin skrubb handske, börjar Tellaken skrubba mina armar, min överkropp. Sinnligt och samtidigt, rengörande, cirklande, starkt.
Hjärnan checkar ut, sinnet checkar in..

Jag blir belagd med mjukaste bomull, jo, det känns så... Bomulls mjukt skum täcks över min kropp med en handduk som dess vagga. Inpackad, omhuldad som i moderlivet påbörjas en rejäl massage.
Vandringen genom kroppen, muskel för muskel spänning för spänning.
En kort sekund ser jag upp emot kupolens tak, den mångfärgade glaslampan dansar och jag inser att detta, detta är ett gammalt minne. Dofterna fyller rummet.
Vana, rytmiska händer bearbetar min kropp, avslappning, tyngden emot stenen, porlande virvlande vatten, massor av vatten flyter över mig, över Gobektasi, rensar, renar, tömmer och fyller.

Så kommer vi till det heliga "huvudet", till min koppling till det gudomliga. Mera vatten, vana händer håller vattnet borta från ansiktet, jag slappnar av, ger mig hän, håret tvättas, skalpen masseras, nacken och öppningen tas. Nya sköljningar, mera vatten.
Balsam, ny massage, ännu mera vatten.. Slutligen sitter jag på stenen, hinner vänja mig och kroppen vid att sitta upp, mera vatten, jag sköljs och renas.

Den mjuka handduken läggs om mitt ansikte, chakrana stängs, jag är renad.
En pestemal, ett höftskynke runt min kropp, en handduk runt mitt huvud, en varm badrock och så bjuds jag att sitta ner i ett annat rum. En turkisk divan, färgrika kuddar, lampor med massor av färger, mjukt ljus.
Jag känner mig renad. Mjuk. Närvarande. I kontakt. Sinnlig.

Allt det som verkade viktigt innan jag gick in känns mindre viktigt till och med, oviktigt.
Stilla tårar rinner... Jag förstår att Tellaks i det ottomanska riket ofta gjorde karriärer och blev älskade och högt skattade av sultaner och andra digniteter.
Den som går så nära någon, öppnar upp, jobbar i energierna och frigör energierna kan lätt bli oumbärlig.  Ett tillstånd svårt att skapa själv på just detta sätt.
Tvätta sig själv i alla ära men att bli tvättad, skrubbad och ompysslad medan man själv kan vara någon annan stans ÄR en njutning och en möjlighet.

Den varma, söta turkiska teet ger min kropp en vederkvickelse, lite blodsocker, en annan smak..
Som en renad människa stapplar jag ut med känslokroppen full av nygamla intryck, med själen i en trilla bakom mig och med ett alldeles tyst huvud.
En mäktig känsla för någon med ett konstant pladdrande huvud.
Jag har påbörjat min vandring... Glädjer mig till upplevelserna längs vägen.

Enjoy life wherever you are!
Ha en god Söndag! KRAM