Tuff erfarenhet

Med långsamma steg vandrade jag genom staden, i solen. 
Förväntan fanns i mitt sinne.
Jag skulle få träffa en kvinna jag länge beundrat, någon som jag upplever ser på livet på liknande sätt som mig - en annan glödlampa, helt enkelt. ( För att använda en av mina egna favorit metaforer)
Många var de frågor som bebodde mitt sinne, många var de trådar jag önskade trassla ut med hennes hjälp.. 

Snart var det dags.. Det ljusa rummet, det vackra takfönstret..
Hennes uppenbarelse. Mötet..

En lång stund senare rann jag ut genom dörren. 
Förvirrad, ett pussel utan struktur, aska och grus.
Många av de ting hon sagt var, vid yttre betraktande korrekt men innehållet var helt annorlunda än det jag ansåg. 
Ironi, märkliga bilder och väldigt, väldigt lite positivt gjorde mig förundrad. 
Två positiva kommenterar på en hel sittning, en sittning längre än de flesta "normala" som jag upplevt. 

Självklart, jag kommer till henne i en tid av transformation men ändå. 
Min vanliga coach lägger fram sitt budskap med en massa humor, en massa glädje ty jag minns bättre när jag skrattat, minns och motiveras.  Vi ser på bekymmer med glimt i ögat, fokuserandes på att "allt går att lösa med lite god vilja".
Här blev jag till aska, grus och nidbilderna red och rider mitt sinne. 

Prövar att plocka ut de "övningarna hon gav mig", prövar att sila ut kamelerna istället för myggorna och släppa mitt eviga "varför"? 
Varför gör man detta? Varför gör man på detta viset emot klienter speciellt med en sådan dyrbar gåva?  Kanske får jag svaret om några år, kanske får jag det aldrig - det är ju hennes resa, inte min. 

Det har varit en vecka av sorg och kontemplation, en vecka av att sortera upp och återfinna mig själv.  SÅ skall det INTE vara då man betalat för att få hjälp, få en tjänst, få tillgång till något unikt och lite hjälp.  
Tacksam för mina egna gåvor, tacksam för min långa resa inom denna bransch annars hade jag knäckt ihop efter denna upplevelse. Det var på håret.  Så goda är inte mina energier i dagsläget. 

Såhär i eftertid kan jag se att vissa skall man nog beundra på avstånd, läsa deras alster och tycka att de är vidunderliga och ouppnåeliga, "halvgudomliga". De passar bäst där, i skåpet, som dyra porslinskoppar. 
Det finns andra glödlampor också. De som lever som de lär. De som önskar vara katalysatorer till andra, som glädjer sig åt andras växande, som finns lite närmre oss andra. 

"Bra, då vet i vart fall du hur man INTE skall vara emot klienter" sa klasskamraten och skakade på huvudet vid berättelsen. 
Nej, sån vill jag inte bli.  Min vanliga coach glädje är det jag vill sprida, ibland lite provokativt, för att få folk ur sin bekvämlighets zon men i grunden en nära, kärleksfull och lekfull ton.
Jag är INTE nöjd med det lilla. Jag vill sprida, jag vill hjälpa MÅNGA.. 
Så, mitt eget recept får det bli och så får de som gillar det "äta det jag lagar". 

Kontentan blir - känn in själv!! Alltid! Även om så påven själv påstår något om dig. 
DETTA verkar vara någon jag har svårt med att komma ihåg från gång till annan. 
LIVE with PASSION!