Bruka långfingret.

Det var gjort på en sk "grisblink", en nanosekund, knappt så ögat hann blinka..
Hunden och jag klättrade över fjällsidan, lite snö kvar, is på bäckens klara vatten, hala stenar men inget av det där skapade något problem. Det var när vi var över...

Jag hade sett dem, en bit bort, mamman, dottern och den vita pitbull terriern och jag hade tänkt att eftersom de är så långt borta så bryr sig inte vår hund om dem.
Ändå hade jag bestämt mig för att när jag nått över bäcken så skulle jag beordra stopp och sitt på djuret och vänta ut dem, de där nere på stigen.

Foten på torr mark, ordet "sitt" format i min mun DÅ sticker hunden ner för fjällsidan och av oklar anledning har jag INTE balansen utan vräks framstupa, kopplet lindat mellan tumme, långfinger och ringfinger och första känslan är den brännande "nylonkänslan" när skinnet bränner till.
Löv, pinnar, stenar rasslar runt mig där jag faller och jag prövar skydda huvudet, på avstånd, hundarnas morrande, kvinnans skrik.
Upp på fötter, får fatt i hunden, särar på dem, rycker, sliter, bannar, kollar den andra hunden, kvinnan ber om ursäkt, jag ber om ursäkt, lera, kaos och rörelse.

Bort längs stigen.. Ser ner på mina leriga byxor, vindjackan, långfingret...
Smärtan sticker och bränner och då jag ser på fingret kan jag se hur det sväller per varje sekund.
En halvminut senare, kanske en minut och det är omöjligt att böja. Grattis! Hurra för mig.
Kort kontroll av geografin - vart är jag?
Problemet med fjällturer är att det alltid är lååångt på nåt sätt...

Med en hand, bultandes av smärta och inpackade i den lilla snö jag ändå kunde hitta och med den andra manövrerande den fortsatt lika glada och pigga hunden stapplade jag vidare genom skog.
Inget brutet - tror jag, har fortfarande inte kommit in på akuten. (5 dagar senare). Inget avslitet heller, hoppas jag, bara en elak stukning på två leder.
Fingret har de senaste dagarna sett ut som fingret på en död. I grunden gulaktigt, en sjuk gul yttre färg. På insidan lilablått i olika nyanser ackompanjerat av kraftiga röda blödningar. Så svullet att huden hotar att inte räcka till och lyx såsom att böja fingret är inte att tänka på.  NICE.

Långfingret tänkte jag glad i hågen. Det går bra. Långfingret gör ju inte mycket nytta.
PYTTPYTT! Numera VET jag vad långfingret gör.
Långfingret stärker handen i alla rörelser. Utan långfingret blir handen svag!
Alla vridrörelser, alla rörelser som kräver styrka t ex som att öppna burkar, vrida om stora saker, lyfta - alla dessa kräver långfingret.
Långfingret stärker pekfingret i alla rörelser. Bara kontrollera det nästa gång du prövar knäppa en byxknapp. Dra upp en tight strumpbyxa...

Försiktigt, försiktigt böjer jag mitt ömmande finger, jobbar det tillbaka till rörlighet.
Numera vet jag att jag behöver mitt långfinger till mycket mer än vulgära känsloyttringar (även om de inte brukar vara så många..;-))
"Det är nåt med dig och fjället" sa vännen med ett flin.
Nja, jag ser det hellre så att saker händer med folk som är aktiva. Sålunda har jag nu gjort årets skade äventyr och kan i lugn och ro ägna mig åt kroppsövningar och utmaningar utan risk.
HURRA!

Ha en fin Fredag därute. May the force be with YOU!
KRAM