Mindre Ior, Mera Puh!

"Kan du vara lite mera Puh? Lite snällare med dig själv?" stönade hon och slog sig för pannan.
Nej, vaddå? Berättta! tänkte jag elakt inombords men sa det inte högt ty jag visste att hon hade rätt, hon också.

Jag har berättat om täcket som drar ner sig över hjärnan under tenta tider, om avsaknaden av kreativitet, andrum, smältande av information i detta ämnen som kräver att informationen får mogna, bearbetas, landa.  Jag kvävs under detta täcke. Stelnar. Blir till en spänd ståltråd i väntan på nästa knäpp... oflexibel och trött.
"All work and no play makes Jack a very dull boy!" 

"Åk till havet... Andas! Sitt en stund. Eller kom hit, drick en pilsner på min altan.."
Jag blickar ner i punktboken.. 365 punkter. Få timmar.. Många symptom och däremellan, en grupptenta också. Det är sjukt kort tid till 17 Juni och ändå flera, flera, flera mil bort.
"Jag hinner inte" svarar jag och hör sucken i andra änden, sucken av uppgivenhet och alltför många ställda frågor. 

När jag blir till Ior, ja, då blir jag till en människa som inte kan lyssna inåt, som inte förfogar över min verktygs låda och som måste googla allt.. Så jag inte tar fel.   Ändå blir det fel, titt och tätt och hela tiden, såklart, så självklart!

"Med kroppen emot jorden och blicken blå är jag bortom tanken och orden..
Finns det inget jag måste förstå! Utom att kroppen tung emot vår marken, att himlen är blå och jag är lycklig och stark! 
Med kroppen emot jorden, finns det inget jag måste förstå.."

En liten dos Puh och Oxen inom mig landar i myllan.
Röras och beröras! Jag BEHÖVER röras och beröras! På insidan, på utsidan, på ulnarsidan, på medial sidan, i det känslomässiga centret, i det mentala, i det omedvetna..överallt.
Jag stagnerar, DÖR och tråkas i småbitar när jag inte längre berörs och Ior kryper fram ur sitt hål, beredd att leva utan hus och egen svans i resten av sitt miserabla liv.

Som drabbad av en febersjukdom, eller kanske en envis klåda, letar jag efter ett sätt att plugga delar av detta på och samtidigt känna att det är värt det!
Jag letar efter sätt att vara Puh på, mitt i stress, hets och i min egen jakt på svar.

Min hand arbetar på en rygg samtidigt, jag glömmer bort mig, låter handen leta, jobba, fokuserar på bilderna som strömmar, samtalar, letar svar..
Ögon som betraktar min från rummets mest avlägsna regioner, snabba steg emot mig:
"Det spelar ingen roll vad du hittar på, du healar ändå!" Ögonen som ler emot mig.
Försöker ta in... Puh är framme, Puh är närvarande och då blir det lätt. Och rätt... självklart rätt. 

Ior har sugit kraften ur mig, likt sugröret krymper jag och kvävningsattackerna kommer allt oftare.
De mentala kvävningsattackerna.. MÅSTE UT!
Puh suckar, lufsar efter och undrar vad det skall vara bra för..Allt det goda finns ju här.
Låter pannan sjunka emot ett bröst, suckar tungt, en hand runt min nacke, en puss på huvudets mittpunkt - röras och beröras! 
Drar den mjuka tröjan närmare kroppen och går ut i regnskuren - röras och beröras! 
Lyfter försiktigt syrén blomman av sin gren, inandas dess doft - röras och beröras! 

Mera Puh.. Låta Ior vila. Det blir bättre så i vart fall för mig. 
Live with passion! Dela en burk honung med någon... Blessed be!