Garnnystan.

Likt en katt som leker med garnnystanet drar livet ibland ihop sig...
Det fint lindade garnnystanet är plötsligt bara en stor boll, oavsett vilken tråd man drar i blir nystanet mindre, svårare att komma in i... 
Vänta? Jag är dålig på det. 
Tillit? Dålig på det också emellan åt. 
Rastlös? You bet! 

 Ilsket glor jag på mitt nystan och inser att jag egentligen inte har lust alls, inte lust att ta i det, inte lust att pröva reda ut.
F..k it!
Tyvärr är det delar av livet jag pratar om, mitt liv, men inte ens det spelar någon roll just nu.
Det är som ostädade golv. Du städar, det blir fint, du njuter... i typ 20 minuter. Sen ser golvet ut likadant igen.
Sådant är delar av mitt liv just nu och det finns inget skurmedel i världen som verkar bita på detta.

Jag är i grunden positiv, fredlig och en ganska glad skit.
Like attracts like. Total avsaknad av detta på slutet. Generatorn är tom.
På jobbet måste jag generera energi, jobbar alltid själv. Måste orka.
På skolan, samma sak.
När det då krävs en ensam generator även på andra plan, privata plan, tja, då är det tomt emellanåt.
Enkel matematik.

Jag rotar och letar efter små solglimtar, barnens leenden, solens värme, varma kaffet, snabba puckar med farbrorn på sjukhemmet..
De fyller. En halv deciliter åt gången.. Generatorn brummar till, stannar igen.

"Är du färdig med att "offra"? undrade en bekant häromdagen.
För att svara på tonåringars vis och du som är känslig emot svordomar, se bort en mening och läs sen vidare:  HELL, YES!

Men då måste jag dra i bollen, då måste jag klippa med saxen..
Eller måste jag?
Kanske jag bara kan sparka den dit pepparn gror? Leta efter energi och ljus på en annan plats.
Kan någon svara?  Någon klok!
Tack på förhand!

Live with passion & Blessed be.