Vart går tiden? Vart går jag?

Oktober... Står det i på telefonen när jag öppnar ögonen! Som om jag inte visste!
Kylan står för dörren, det värker i fötterna när jag tassar på bara fötter ner till kaminen.
Morgonrutinerna kopieras från förra vintern.

När kaminen sprakar trivsamt, värmen jagar rimtussar och kyla ut i hörnen och jag har fått på kaffet så ser jag uppgivet ut över skrivbordet.
Papper, material, böcker, förfrågningar, önskningar, tanke-lappar..
De ligger spridda överallt och en våg sköljer över mig -överväldigad!

Jag har skola, extrajobb, startad firma.. Barn... Fritidsintressen.. Andra intressen..Vänner...
Ännu flera intressen... Önskningar..
Hur hinna allt? Hur prioritera?

Mitt råd till andra i denna sitsen är alltid - gör det roligaste först!! Det skapar energi, energi som förhoppningsvis är tillräcklig för att sedan klara av det andra, orka med.
Det ÄR ett gott råd! Ändå finns det saker man inte alltid KAN göra direkt, det måste planeras, läggas till rätta och sånt avskyr jag. Tålamod är inte min starka sida.

I fredags fick jag ett "mini utbrott" på skolan.. Inte ett utbrotts utbrott, nejdå, men ett "sätta ner foten utbrott" på en massa småaktigheter som pågår i vår klass.
Vissa tog bollen, andra gjorde det inte (såklart!) men det rensade mitt system och jag kände när jag gick hem att "nu skiter jag i vilket". Något som ledde till att situationen löstes av andra och jag inbjöds till den mest fördelaktiga av fördelningar. Märklig känslan.
Detta minskade inte arbetsbördan men klarlade vad som kommer att ske och det är bara synd att jag inte kan applicera det på allt på mitt skrivbord.

Jag är stolt över att vara en person med många intressen, många idéer och att jag är en som tänker snabbt MEN ibland är det slitigt.  Svårast är det med projekt som är "över längre tid". Då måste jag göra korta punktinsatser av sådant som blir klart direkt annars tappar jag all energi.

Pauser... Firande... Avslappning... Där måste jag också påminnas.
Att inte låta andra käka av min "egen tid".  Det blir träningen då. Men träning är ändå inte firande, trots att det är ett ljuvligt intresse.
Gudinnan i mig kräver högljutt mera kvalité. Mjuka, sensuella njutningar för öga, näsa, gom och kropp. Hur pussla in det? Vart? Vad?

Huvudtanken under denna höst är i vart fall:
"It is none of my buisness what other people think of me!" Öva mig i det.

Jag vet att balansen mellan att tanka och ge också är i fokus speciellt som tanken är lite tom och jag faktiskt behöver tanka lite mer än jag ger ut.
Bara att börja röja i högarna, göra det roligaste först, hitta en liten plan och så sätta av lite egen tid, tid av kvalité.
Nätterna är fulla av klar luft, stjärnor på himla pällen, rullskidorna springer ingenstans, de väntar tålmodigt!
Gud är GOD! Livet likaså.

Låt oss.. Live with passion!
och som alltid,
BLESSED BE!