En rebell på rätt köl igen.

"Det blir svårt att argumentera med det där!" sa hon och trots att pannan låg i djupa veck, skymtade jag ett leende därinne.
Jag visste det!! Jag visste att hon är en rak, ärlig person.  Ändå kände jag lättnade svepa igenom mig, betalt! Betalt för slitet, funderingarna och för min ärlighet.

Mina åsikter och insikter om världen har jag format under många år, ömsom gömt, ömsom skämts för, ömsom ifrågasatt och ältat. Den tiden är över nu.
Jag har inte tid länge, inte lust att fundera över hur andra tolka mig, vilka tår jag eventuellt trampat på.
Dritlei- på norska. Skittrött - på lika dålig svenska..

Har hört skramlet från kedjorna när jag ruskat mig fri, ser folk vända sig bort i vämjelse och jag orkar inte ens påstå att jag är ledsen. Jag är nämligen inte det.  Jag är ju mig!  Det borde de väl ha sett innan, det borde de väl ha anat..

" Du har format dig själv av regnbågens färger, du. Tagit dig upp ur det mörka, ur de formlösa rötterna från det förflutna och skapat dig din egen sanning! Passa dig! Världen gillar inte folk med egna sanningar!"  sa farbrorn till mig för länge sedan.
Sådana kommentarer gjorde att jag gömde min sanning en stund till, återvände till min källare.
Den tiden har runnit ut. Jag har inte tid längre! INTE LUST. Dritlei.

Jag är inte rebellisk för att vara rebell, för att kriga emot någon eller något.
Jag är rebell för att jag vill leva som jag lärt, som jag önskar och som jag tror är riktigt. Punktum.
Trots detta stressar det.... samhället.. folk runt om... Man önskar att leva i det man alltid levt i, oavsett om det är bra eller dåligt. Resor är jobbiga. Transformationer och förändringar likaså.
Bättre leva med den djävul man känner än den Gud man bara anar.

Vad kan jag säga om det? Nada, nothing, ingenting! Jag har 42 års erfarenhet av att göra detsamma.
Det enda jag vet med säkerhet är att det är över för mig nu!!
Har lust att tatuera den uppgående solen på min överarm som en ständig påminnelse. Bära facklan i min hand och lysa upp i mörkret.
Örnen, min Aquila, har ju sedan länge vandrat vid min sida, budbäraren mellan himmel och jord.

Strävan och önskan är att utmana andra att våga leva i och ta ansvar för sin egen sanning.
Genom att inte själv tillhöra någon eller något, genom att inte begränsas av någon organisation, trosuppfattning, stat eller samhälle önskar jag leva som jag lär.

Jösses, det blev ett brandtal! Lustigt.
Jag som egentligen bara ville säga att jag fattat att jag inte har "otur när jag tänker", jag tänker bara lite annorlunda än de flesta och det är en bra sak.
Herraväldet i mitt liv är tillbaka hos mig och det känns gott!

Såsom herrarna härnedan uttrycker det:
Det kan gå dagar och år förrän man får ta en titt på sitt verkliga själv igen. 
Man vet att man måste ta sig tid, tid till att få sig på rätt köl igen! 

Njut herrarna Eidsvåg & Nilsen!
Båda vet hur man "live with passion!" Gör du?
Live with passion & Blessed be!