Mänsklig Läkerol

Ibland svider sanningen..
Att man vill göra något, tänker på ett speciellt sätt och så vips, någon vänder allt på huvudet och med viftande att ett trollspö så är allt på rätt köl igen.
Lätt modlös har varit ledorden den senaste veckan och jag har tänkt och känt att det kan få vara okej, vila har behövts efter tunga arbetspass på Posten och många träningsalternativ.
Jag har städat, fixat, planerat men inte direkt "nått några höjder". Många frågor men kanske fel frågor?

Då möter jag mannen som har tusen järn i elden.
Han jobbar heltid, han kör några "ideella projekt" på sin fritid där han använder sina kunskaper som reklammakare till att marknadsför det/de som inte själva har råd.
Två barn och en hustru, som han ger mycket tid och närvaro. Barnboksförfattare med en stjärna som lyser klarare och klarare och förlaget rycker i honom för att få nästa bok ur hans aldrig-sinande-aktiva hjärna.
Tränar gör han också, lagom och effektivt, som allt annat han företar sig.
Vilka uppoffringar han gör? Tja, han skalar hårt i social event, väljer tom vem han har lust att umgås med och han sover mindre än de flesta.
"Då är ju folk vakna i USA. Det är perfekt för samarbeten då dessutom är det tyst hemma!"

Passionerad är det enda ord jag kan sätta på honom.
Passionerad och med hjärtat i handen tillåter han sig att känna in och han följer varje vink, bra och dålig, liten och stor och det har gett honom tydlighet och "edge".

Det behövs inte stort förrän jag känner och ser i mig själv vart knutarna ligger...
Obalansen.  Jag använder FÖR mycket energi på den fysiska kroppen i detta nu för det är lätt.
Det är lätt att göra, lätt att planera och ser resultat av, lätt att fly till när jag inte orkar tänka.
Min träning kan göras oändligt mycket mera effektiv och på så sätt frigörs tid till andra delar, viktiga delar av mitt liv i övrigt. Kroppen skall underhållas och tas vara på men den är förgänglig.
The soul is forever!

I min andra ringhörna är det stilla, spindelväven växer för att jag har tillåtit den att göra det.
Jag? Jag som också mår bäst när det kokar över på minst sex plattor samtidigt, när jag får löpa mellan projekten och släcka bränder och såklart, utveckla det som är i grytorna.
"Man kan bli utbränd och depp av att vara underaktiv också, du vet det va?"
Om jag vet! Stagnerad energi.
Energin måste röra sig och i mig, röra sig rätt friskt. Får den det, detta sitt fulla utlopp, ja, då kan jag vila sen. Vila med blicken på stjärnorna, ut över havet eller varför inte på TV's sena film och känna tillfredsställelse och lugn inombords.

Jag är människa, jag glömmer, jag gör misstag och det är naturligt.
Fast lite förvånad blir jag när jag i min förvirring "bludrar" bort de mest fundamentala korten, det viktigast i livet. Skönt att det då är nära till påminnelsen.

Idag har jag snusat på passion igen, min passion, det jag gillar bäst.
Testat några vägar utan att veta vart de leder, utan att kunna förutse resultatet och det känns befriande.
Har mycket mera energi än när jag startade och jag skapar möten och det är "livsluften" för mig.
Jag är en "en mänsklig Läkerol", jag får till möten med människor och jag får dem till att prata om det som ligger dem närmast om hjärtat. DET, det är något jag är stolt över och något jag aldrig någonsin vill vara utan.

Summan av kardemumman denna helg blev - ibland är det gott att vända invanda tankar på huvudet, ifrågasätta, gräva och AKTIVT ändra.
Jag önskar dig en KNALLSTART på den kommande veckan.
Make it count!
Live with passion & Blessed be!