Stor, gyllene, en måne i fiskarnas tecken.
Jag känner ofta av den, följer dess rytm men "plågas" inte av den, bara andas med den, i den.
Dagen igår, dagen idag har varit full av känslor och inte heller det är märkligt när vattnets tecken står och trycker på i farstun.
Jag kände akut på smärtan i livets skörhet igår, påverkad, tacksam.
Lyckan i att få gå hem och krama sina barn, att kunna det, att bli tilldelad den nåden.
Nästan hela dagen har jag varit utomhus.
Duschats av ett våldsamt regn, länge och samtidigt, det var inte kallt. Där är vi inte ännu.
Så en varm sol, en nästan övermäktigt varm sol, gassande.
Hösten är här, kampen mellan elementen, färgerna, ljuset, förändringen.
Jag känner behovet av att "boa" in mig, tända de där ljuset, analysera, och fullföra min plan.
Fullt på mitt nattduksbord, fullt av böcker som väntar på mig, lockar och viskar.. Ord.
Orden väcker mig om natten såsom nu då dagen inte räcker till.
Sätta saker på kartan, fundera över deras placering.
Vara lite snäll och mjuk emot mig själv, låta mig vaggas.
Att känna sin styrka genom att tillåta skörheten ibland, låta någon annan vara eldvakt medan jag lyssnar till trädens dans med vinden, medan jag vilar min trötta arm, medan jag ler emot månen.
Kärlek och tacksamhet, hand i hand över ängen, emot nya äventyr.
Låt natten omsluta dem, Låt dagen ge dem riktning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar