Är uthållighet en dygd?

Jag är helt säker på att jag är i Posten för att lära om uthållighet och min förmåga till detsamma.
Varför gör du det du gör?
Vilka läxor skall du lära på ditt jobb, i ditt liv, på din fritid innan du får "gå vidare" till nästa avsats i/på livets trappa?

Jag vet aldrig något om min dag när jag tackar ja till att jobba.
Det vet jag när jag ser stapeln, pallen/pallarna av Post som står bakom min bil på morgonen så tillkommer allt som kan hända när man är ute på vägen, när man har med människor att göra.
Detta till trots, jobbet måste alltid bli gjort och endast i undantagsfall, specialfall, kan jag släppa den bördan jag tagit på mig och dra.  Den special situationen har ännu inte inträffat på mitt skift, då den innebär svår sjukdom, död, eller andra oöverstigliga hinder. Den måste färdigställas, PUNKT.
DET har övat och övar mig i uthållighet.
Nu är det så att jag tror inte på något sätt att mitt jobb är unikt MEN alla jobb har sina speciella kvalitéer, speciella krav, speciella egenheter. Vad kännetecknar det jobb du valt? 

"Strunt samma! Bara dela upp skiten. Jag klarar allt!" sa min kollega häromdagen och log i mjugg.
Jag kunde inte låta bli utan frågade helt öppet - vad menar du?
Han gjorde en utläggning om allt han prövat i Posten, allt han utsatt sig själv för och klarat. Det hade lärt honom massa om sig själv och han bar denna känsla med en sådan medvetenhet att det imponerade mig, imponerade mig för att jag kände igen mig själv. Dit jag är på väg, för mig själv, i mig själv.

I min värld har jag behövt Posten för att känna på min fysiska styrka, flytta fram barriärerna ytterligare ett knäpp, ett snäpp. Känna på hur jag fungerar när jag är hungrig, när jag är sen, när det regnar, när det.. och så vidare och så vidare.
Det hjälper. Man lär sig.

Tisdag var just en sådan dag. Vaknade med en elak migrän, tabletter, kaffe.
Jag visste att det låg saker i bilen, saker jag påbörjat dagen innan, svårt att förklara, ingen idé att bli hemma. Väl framme på jobbet, preppad med tabletter, den största stapel med post jag någonsin sett, massiv bunt med reklam till varje hushåll, 13 paket som måste lämnas på dörren med underskrift.
Modet sjönk i bröstet. Bara att sätta igång.

Det fanns tider under den dagen, speciellt då tabletterna släppte taget som jag bara ville gråta men diskussionerna med mig själv gick höga - gråta? till vem? För vem? Vad skulle det ändra?
Jag tickade på, postlåda för postlåda, minut för minut.. brev för brev.

Vid 16-tiden var det dags att plocka fram pannlampan och jag insåg att jag i vart fall hade tre timmar jobb kvar.. klump i halsen, doften av diesel gjorde mig ordentligt illamående.
DÅ, just då, stod hon där, vid sidan av vägen.. En kvinna jag mötte flyktigt förut, hon bor på min rutt.
Hon stod stilla i snön och borsta sin postlåda ren från snö, hon hade gått ut i bara tröjan för att hon såg mig svänga av huvudvägen från sitt vardagsrumsfönster.
Hennes omtanke lades som en mjuk filt runt min trötta kropp och själ. Hon frågade hur jag mådde, hon erbjöd en huvudvärkstablett och en toalett när jag sa som det var. Något jag egentligen inte behövde just då men bara erbjudandet värmde.

Så sträckte hon fram den finaste av alla julpåsar, sa att det var en liten julklapp till mig och leendet fick mig att mjukna. Vilken julklapp.
Den tillsammans med kramen lyfte mig till helt nya höjder.
Det jag gjorde den dagen, dagens insats betydde något, hela sommaren betydde något, hösten, alla timmarna i bilen. Hon upprepade gång på gång att det bara var lite godis men för mig var det något något helt annat.
Årets julklapp för mig - en kartong med Dumle, omtanke och en jättegod KRAM.
Den höll mig igång resten av timmarna och lärde mig mer om min uthållighet, mina drivkrafter.

Det finns något att hämta ur varje situation, varje jobb och varje möte.
Tänk på det när du sliter. Tänk på det när du tänker "Äsch, han/hon vill säkert inte ha en kartong med Dumle/ en kram/ en komplimang" - det kan vara det som lyfter någons dag.
Varje dag. Inte bara nu i juletider..

Nu skall jag vila. Sova. Njuta Söndag.
Ha en strålade helg och lyssna till stillheten i ditt inre - vilka avsatser är du klar med nu?
Vart skall du sen?
Live with passion & Blessed Be!