Monomani & "maintaining cause".

En blogg om livets små ögonblick har legat och malt i mitt huvud i några dagar..
Men istället för att hoppa ut och forma sig i detta forum måste jag tydligen använda platsen här till att skriva om monomani och maintaining cause, bara för att jag vill, bara för att det just nu äter mig under skinnet, bara för att det bringar obalans. Obalans är ohälsa.

För dig som inte är homeopat, eller utbildad i något annat yrke relaterat till hälsa, så är nog maintaining cause ett okänt eller flummigt, flyktigt begrepp.
Maintaining cause är något som "finns i din omgivning", något du valt in, som förhindrar dig från att tillfriskna, från att leva i balans. I grunden, alla typer av ytterligheter, alla typer av självpålagda "tvång"som hindrar dig från att leva såsom du vill.
T ex när homeopaten behandlar barn så kan vissa saker som sker i hemmet ses som en maintaining cause, dvs det sker pga att någon annan(läs förälder/vuxen) vill/önskar det men kunde barnet välja/förstå hade det aldrig varit där.
Detta bidrar till barnets ohälsa och det enda homeopaten kan göra då är att lägga medicineringen så att det stärker/styrker barnet så det kan "leva med det" på bästa möjliga sätt men utläkning sker egentligen aldrig då. Den kommer till när den sk "maintaining cause" är borta.

Varför väljer jag då att lägga monomani och maintaing cause i samma hink i denna blogg?
Jo, för att många vuxna jag känner använder sig av monomani som en maintaining cause, utan att egentligen reflektera över det hela. Självklart, det började som ett intresse, en glädje, en känsla av mästring och kanske tom kontroll över en del av sig själv man aldrig haft kontroll över tidigare.
Därefter sprider det sig, man vill ha mer, mer och mer av det hela och så blir det till monomani och maintaining cause utan att man ens reflekterar över det.

För er som tror att man "bara" kan missbruka sex, spel, alkohol, droger.. Think again!
Människor som oroar sig för att de är bärare av en sk "missbrukargen" kan missbruka nästan vad som helst, och med den djungel som av åsikter som finns där ute så finner de alltid någon som stöttar deras beteende till trots för att de skapar sig själva en maintaining cause.

En topp politiker (som ett exempel) lever med sitt arbete 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan och några av dem blir beroende av det. De blir sitt yrke, de klarar inget annat och de färgas av sin omgivning, se t ex på Margaret Thatcher.
De som däremot gör en "insats" under en period av sitt liv och sedan finner balansen i att göra något annat, något utanför, något bortom, de klarar sig oftast bättre, de blev politiker och...något mer. Helhet!

Själv är jag mycket jord, har mycket jordenergier och jordtecken inom mig och jorden handlar mycket om att ha det som det är, som det alltid varit, långsamt, tryggt, kanske tom lite trögt. Ting får tar tid. Men jag har också eld inom mig, elden som driver, önskar men som också, splittrar emellanåt.
Jag vill både ha och äta kakan, nej, förresten, jag vill äta alla kakor, en liten bit av alla.
Kanske är det detta som leder till att jag blir så utled, ledsen och trött av alla monomaner, på alla som försakar livets god genom att övertyga sig själva om att det är just detta de vill, bara detta, just nu, för en stund och så blir stunden till år och de fortsätter sin färd..
Ohälsa är resultatet av monomani. Kanske inte just idag men imorgon, i en framtid.

De flesta pågående ting, det som är nu, i ögonblicket missas av monomanen som likt vilken missbrukare som helst, bara letar efter nästa tillfälle att genomföra sin "handling" och däremellan berätta vitt och brett för andra om hur fantastiskt det var/är.
Det kliar under skinnet på mig, speciellt när jag ser andra få dåligt samvete för att de inte är som monomanen, för att de inte har samma fokus.
De tror de är "ohälsosamma" för att de har ett bredare spektra på livet, det har samhället lärt dem, ty samhället älskar monomaner. De är lätta att beräkna, lätta att kontrollera, Pavlovs hundar om igen, alltid reagera på samma stimuli..

Ingen monoman kan avvänjas lätt.
Det ingår i konceptet och en av de första försvars barriärerna är:
"Jag är inte beroende av detta, jag kan sluta när jag vill. Jag mår bara bra av det, jag är intresserad av det!"
En titt i kalendern avslöjar dock att det är för mycket av det. Det är obalans.  Inget annat får plats, i huvud, i hjärta eller själ och då är det en "maintaining cause".

Detta är individens val.
Men samtidigt, något som jag som behandlare/healer måste peka ut.
Det är avsaknad av hälsa och det förhindrar läkning och helhet.
Privat stressar dessa människor mig, ger klump i magen och störningar i mitt system, inte helt olikt den känsla som vilken missbrukare som helst ger mig och till slut upphör jag helt att prata med dem om deras intresse. Lite som att jag inte samtalar med en alkoholist om att jag delade en flaska vin igår kväll med en väninna, lika lite orkar jag tala med monomanen om deras intressen.
Det begränsar, det ger i sig själv obalans. 

I mitt skrivande runt helande och helhet är detta ett ämne som upptar mycket av mina tankar just nu och jag hoppas komma vidare med hur, vad jag kan göra som healer tillika som människa för att hantera detta bättre.
Det blir säkert en fortsättning på historien...
Until then, Live with passion in all areas of life!
Blessed be!