De persiska Sufi poeterna får i vart fall ta äran att ha använt uttrycket. I två olika historier belyser de tanken bakom ordspråket/citatet, den första handlar om en ärlig och uppriktig kung som är vis nog att ha detta till valspråk och devis.
Den andra historien handlar om en ring, inte helt olik "sagan om ringen", med en inskription av ovanstående citat och med makten att göra en man glad eller ledsen (eller fram och tillbaka mellan dessa) lite beroende på hur han handhar ringen.
Andemeningen är dock hela tiden densamma, inget varar, inget är för alltid, allt går i cykler och så rör sig världen och vi som lever i den runt. Det är så dynamiken skapas.
Då och då avslutar vi något i livet, såsom t ex min förra blogg handlade om mitt journalskåps sista dagar (som journalskåp), om informationens slut i elden, om mitt farväl till den eran och det arbetssättet. Ibland är dessa avslut väl genomtänkta och avvägda, ibland ger universum oss en knuff på traven. Det sistnämnda har en tendens att ske när vi själva inte anser oss förmögna att ta dylika beslut och då gör energierna det åt oss. Det vi skall använda har gått ut på dato, vi hittar det inte, den butiken stänger eller något liknande.
Så finns det också saker som försvinner plötsligt och abrupt, ett förlorat halsband, en stulen cykel, ett dödsfall... Allt detta handlar om cykler som avslutas, om att "this too shall pass" eller, i vårt fall, this too has passed.
För mig är det dock mera ovanligt att ting bara "slocknar"... Ja, låt mig förklara, alltså att något som jag varit intresserad av, lagt tid på/med och njutit av, det blir som förbytt.
Ingenting av det, med det, fascinerar mig längre och förvånat undrar jag vad som hände.
Någon/något har blåst ut ljuset, tåget har lämnat stationen och jag har noll passion och intresse kvar, bara sådär, bara över en natt.
Ingenting har hänt. Ingenting "fattas" mig. Glöden, lusten, är bara bort!
Förvånat upptäckte jag att detta hade hänt igår, en gammal "inre bekant" var borta och jag kunde inte ens sörja, det fanns inget att sörja.
Vad hade skett?
I nattens dröm kom svaret och lite efter 3 satt jag mig upp och sa högt för mig själv: Slocknat!
"Det har bara Slocknat!"
Kraften, passion och intresset, de tre systrarna, har lämnat denna del av mig åt dåtiden och fyllt igen hålet, inget kvar. This too has passed.
Själv är jag mest snopen. Det var länge sedan detta "bara skedde".
Vad tänker du på när du tänker att "this too shall pass"? Är det en tröst eller ett hot?
Eller är det oftast båda delar? Imorgon fyller vi på med glädje och efterlängtad kongress.
"The 4th Empathy & Compassion in Society Conference" - det smygöppnar imorgon med en hel dag av mindfullness samvaro tillsammans med Mindfullness Norge.
På Fredag drar vi så igång med utbildning, konferens och fest i två fullmatade dagar, allt under ledning av Tenzin Gyatso Institute.
Glatt mig till detta har jag redan gjort i månader och dagarna som kommer blir magiska.
Kanske är det detta jag skall ha den extra platsen på "hårddisken" till? Mycket forskning, ny info, goda påminnelser och mängder av nya kontakter..
Jag kommer att hålla er uppdaterade, oroa er inte!
En blogg om Söndagens fullmåne ligger också den inre "inboxen", dvs den kommer snart så håll ut.
Tills dess...
Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love & Joy, M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar