Egentligen är inte det så viktigt, men kanske kan det ge dig, kära läsare, en känsla av en karg, sandig miljö, inte helt olik den du ser i gamla västern filmer.
En pojke kommer cyklande på sin orangefärgade cykel nerför stadens dammiga huvudgata.
Det är sommarlov men pojken har ingenstans att ta vägen och hans hopp håller långsamt på att rinna ut i den alltid lika torra sanden.
Han är 12 år men har redan förstått att livet nog inte har så mycket att ge eller snarare, man vet tidigt vilken "hand man tilldelats i livets spel" och något annat blir det inte.
Game over, liksom, innan det ens började.
Hans mamma är invalidiserad efter en stroke. Hon har försökt ta sitt liv många gånger, är djupt deprimerad och ser honom inte längre.
Hans far har lämnat arbetet på fabriken och tagit till flaskan på heltid. Livet därhemma är högst oförutsägbart. Det kan vända till berg och dalbana på en femöring eller det kan vara samma, samma i veckovis.
Han kliver av sin cykel utanför stadens arkad, femte gången denna veckan och släntrar in.
Passerar några butiker och stannar så utanför stadens enda trolleri och magi butik.
Han har sett magi på TV, fascinerats av många tricks men i sin avsaknad av någon att fråga har många frågor samlats inom honom så han öppnar dörren och kliver in.
Bakom disken sitter en dam, grått, vilt hår, mjuka blå ögon och ett leende som nästan slår honom till golvet, hon ser honom! Hon sänker genast boken hon läser i och med en gest erbjuder hon honom att komma in, komma närmare.
Han fattar mod och kliver fram, ställer sina frågor, som för att rättfärdiga sin existens i just hennes butik men hon viftar avvärjande med handen och ler:
"Nej, nej, min vän, jag är ledsen. Jag kan ingenting om magi. Det är min son som äger butiken men han är ute i ett ärende så jag passar butiken åt honom. Men om du vill kan du vänta tills han kommer tillbaka."
Från en låda under disken plockar hon fram ett paket kakor, ruskar paket under hans näsa, nickar uppmuntrande och så ler hon igen, ler detta magiska leende och han kan inte motstå kombinationen av leende och kakor. Detta är verkligen en affär som handlar med "magi".
Så börjar den snälla kvinnan ställa frågor till honom, frågor om vem han är, hur han har det och han känner genast att han måste ta ett viktigt beslut - skall han göra som vanligt, det vill säga ljuga eller skall han säga sanningen?
Leendet och det genuina intresset i hennes ögon smälter hans motstånd och han svara sakligt och sanningsenligt. Lättnaden låter inte vänta på sig! Hon avvisar honom inte, hon slutar inte le, hon fortsätter istället att ställa följdfrågor och truga med sitt kakpaket. Han är hopplöst förlorad.
Efter en stund säger hon stilla:
"Vet du... Jag kan inget om magin i denna affär MEN om du vill, om du har lust, om du har tid, så kan jag lära dig "verklig" magi. MEN, då måste du först lova ett par saker.
Du måste komma hit varje dag under de kommande sex veckorna som jag är här, du måste lova att öva flitigt på det du lär mellan gångerna och om du gör det, ja, då kan jag lova att det kommer att ändra ditt liv!"
Pojken funderar en stund. Det är sommar, han har ingenstans att vara eller gå, ingen saknar honom och även om han inte har en aning om vad hon talar om så är det ett generöst erbjudande.
Leenden, omtanke, samtal och kakor... Why not?
Han nickar stilla, hon ler igen, de äter en kaka till och har ett avtal, ett magiskt avtal.
Under de kommande sex veckorna cyklar han varje förmiddag till sitt avtal med Ruth.
Det första hon valde att lära honom var att en spänd, orolig kropp inte klarar av att ta in information om omvärlden, än mindre, hålla nödvändigt fokus inåt/framåt, fokus på det man behöver göra.
Fysiska avslappningstekniker, mantra, fokus på ljuslåga och andra enkla fokuseringsövningar var hennes verktyg och han gick hem, övade och lekte sig fram.
Så berättade hon spännande saker. Hon berättade om "radiostationen" i hans huvud, den som babblade och tjatade på en frekvens som han aldrig någonsin själv hade valt. Han kände igen varje ord! Hon sa att tricket låg i att förstå tre saker, för det första, lite eller inget av det som sades på station var sant utan bara gammal skåpmat av lösryckta sanningar. För det andra, det mesta av det som sändes där handlade om sådant som redan hänt eller oro för sånt som skall hända.
Men vill man leva bra och tryggt så behöver fokus inte ligga på de två ställena utan istället på en helt annan plats, nämligen HÄR & NU!
För det tredje, man kan ändra frekvens på den här radiostationen när man vill ty radiostationens svada ger också eftereffekter i kroppen.
Till detta gav hon honom verktyg som affirmationer, skrivövningar, journaling, compassion och även kunskap om att allt inte var "hans fel" eller handlade om honom. Det sistnämnda var en nog så viktig Aha-upplevelse för en pojke i hans position.
När hon ansåg honom redo berättade hon för honom om vikten av att "Öppna sitt hjärta".
Pojken lyssnade uppmärksamt men kände ett styng av rädsla.. Släppa garden?
Förstå att alla har sin historia att bära på och möta dem där de är? Att inte ha en "dold agenda" eller dölja vad som pågick i ens huvud? Att vara sann och i nuet i alla livets skiften?
Han kände att frågorna blev många men hon hävdade att detta var en viktig bit och att det gick, med träning, med tillit, med bön och med lite hjälp.
Förklaringen var att vi behöver alla tillhörighet, omsorg, vara delaktiga, sedda och hon förklarade stilla att det är så vi fungerar bäst, både fysiskt och psykiskt.
Så, lärde hon honom att ha en klar kurs, inte nödvändigtvis ett mål men en strävan.
Att det var viktigt för utan att veta vad han strävade mot, kunde han lätt tappa bort sig i strömmen, strömmen av andras önskningar och inflytande, i strömmen av information och vilseledande information. Hon förklarade och försökte lära honom hur man lyssnar in i sin egen källa, till sin inre becon, genom att sätta samman all den kunskap hon hunnit lära ut under de korta sex veckorna.
Men han förstod, nu förstod han mer och medan han flitigt övade i sitt rum på kvällarna och under de tidiga mornarna hittade han ett lugn han inte trodde fanns och sakta, sakta hittade han pusselbit för pusselbit. Detta var gratis, detta kunde han göra varsomhelst(om han vågade), detta var hans!
Vart skulle han nu?
Fortsättning följer i del 3...
Live with passion & as always, Blessed you are!
Love, M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar