Från strid till frid?

Det är länge sedan jag känt mig så negativt påverkad av den sk julen, ja, faktum är att jag har jättesvårt att engagera mig i folks "ilands problem" just nu.

Det swischar förbi en kvinna som lagt runt fyra hundra klappar under trädet till sina barn och ursäkten är "De förtjänar det bästa, de små liven...". Frågan är - vad är det?
Är det verkligen alla dessa meningslösa gåvor?

Samtidigt kommer mina vänner hem för att fira jul med sina familjer.
Några av dem har bara kvar var de kan få ner i en ryggsäck, en stor fjällryggsäck förvisso, men ändå.
"Vi är i de stora folkvandringarna tid" säger en av dem och ser allvarlig ut, ärrad, halvåret på den italienska halvön har gett henne trötta rynkor under ögonen "Lika bra att bara ha det man kan bära med sig, resten av "dead weight", resten är överflöd och överflödet måste delas". 
De vill nya underkläder i jul, varma strumpor, nya gummistövlar, livets nödtorft till sig själva och så önskar de sig: 

Att ha med sig tusentals filtar ner. Barnkläder. Vätskeersättning.  Plåster. Tamponader. Bindor. Penicillin. Anti-bac. Frystorkad mat. Någon bamse som tröst, till alla de tusentals barnen.

Min vän berättar för mig följande fakta:
4690 personer har dött vid Medelhavet i år... Hittills och vad man vet, sådär ca. Och båtarna kommer än, varje timme, dygnet runt. 
Smugglarna har blivit värre. De stora flertalet som kommer levande fram har blivit slagna, misshandlade, inlåsta, våldtagna, rånade och you name it. Nej, för guds skull gör inte det, inte på TV i vart fall.
9 barn av 10 reser ENSAMMA. 88% av de barn som kommer in kommer på detta sättet och nästan alla har sett och/eller blivit utsatta för något av det som nämns här ovan och under. 

Många av kvinnorna är gravida när de kommer fram. De var inte det då resan började men åtskilliga våldtäkter på vägen har sett till att de kommer fram så till "säkerheten".
Några går direkt i förlossning då de faller i det kalla vattnet, några föder i skräck på räddningsbåtarna.  Bara på de norska båtarna förlöste man flera barn under de senaste halvåret än någonsin förr och efteråt har man INGEN eller väldigt liten hjälp att ge.
Trauma bearbetning är ett fint men okänd ord i dessa trakter.

Enligt FN & Amnesty återfinns nu lite över 4 miljoner syrianer i olika typer av läger, 5 olika länder.
Omkring 400 000 av de "mest sårbara" skall ha blivit omplacerade till "säkra länder" innan 2016 är slut, och då har vi ändå bara sett toppen av isberget.
Man antar, vid samma beräkningstillfälle, att ca 1,45 miljoner kommer att behöva få ett nytt hem någon annanstans i världen innan 2017 är över.

Ja, förlåt, du kanske inte vill läsa om alla dessa siffror eller ens höra nyheterna.
Men jag ville bara förklara varför jag har svårt att bry mig om hetsen runt "sju sorters kakor" bakningen.  Visst skall vi ha det bra men vi måste dela med oss nu, tänka om och tänka rätt.
Tiden för bilder av "fin middagarna" på Facebook är strax ett minne blott, en fluga som drunknade i soppan minuterna innan skeppet gick under... Så enkelt är det!

Häromdagen hade jag förmånen att bevittna ytterligare en filmpremiär, en film som handlade om ett självmordsuppdrag, ett uppdrag som skulle "rädda resten av den fria världen".
I filmen finns en klok, blind man som hela tiden påminner sig själv och andra genom att högt recitera sin bön: I am with one with force and the force is with me. 
Det är detta vi alla måste påminna oss om i detta tidevarv. Vi är alla EN/ETT!

Vi är alla smulor ur samma paj. Läs din "quantum physics"!
Det är inte så att vi kan ta bort en tesked och bara "lämna ett hål". Det är så att dra man loss en tesked så upplöses hela kakan, allt hör ihop.
Det du tänker påverkar inte bara dig, ditt fält och din omgivning. Det påverkar allt och alla, vibrationen i sin helhet.  Galet stort att tänka på och kanske omöjligt... Men du...
Alla behöver inte göra allt, men alla kan göra något!  

Jag är en stark förespråkare av att börja med din egen inre miljö, det tror jag du vet, men frågan är hur länge vi har den lyxen kvar?
Att ge till andra är att ge till dig själv! Inandning och utandning, givande och mottagande.
Vi måste ge oss tid och möjlighet att balanser oss men vi behöver snart lära oss att göra det medan vi lever och verkar.  Inte längre antingen eller. Det behöver bli både och!

Igår fick jag direkt bekräftelse på vilken medvind man får när man glömmer sig själv för en stund och hjälper andra. Men det får bli en annan blogg... snart och strax.
Som alltid, gör vad du vill med min text. Men nu vet du vad som upptar mig och mina funderingar...
Gå åtminstone in och skriv på upprop hos Amnesty eller någon annan organisation:
https://www.amnesty.org/en/get-involved/take-action/demand-safe-evacuation-of-people-from-east-aleppo/
De behöver dig.
Vi behöver dig, in the force... 

Sparka av dig tofflorna, hoppa i gummistövlarna. Nu kör vi! 
Live with passion & as always, Blessed you are! 
Love & joy.