Den magiska "holiday season" har kommit och gått, har magin landat hos dig?
Har den petat på dig med sitt milda pekfinger? Har du känt hur Tingelings änglapulver liksom gnistrat till i luften?
Det slog mig (igen) några dagar för jul vilken otroligt magisk plats detta universum är, hur många trådar som vävs samman, hur mycket information som landar hos oss människor, för att sedan resa vidare... Vi, människor, vi är som membran sa en känd författare häromdagen, information strömmar ut och in genom oss hela tiden. Det handlar oftast bara om att dyka upp, att vara närvarande och att gripa tillfället i flykten innan det "rinner vidare" till nästa och nästa.
Själv har jag fått så många bevis på att vi "överlever döden" att jag någon gång skall lista dem alla i något dokument, jag har varit med om magiska upplevelser på det planet och jag vet att djuren går samma väg. De har också en vandrande själ, en själ som utvecklas och reser, som känner och tar in.
Min far oroade sig mycket för sin "övergång till den andra sidan", som icke troende var det för honom en skrämmande tanke.Med en av sina sista kaffekoppar i handen dristade han sig att fråga mig vad jag trodde, vad jag ansåg och vi fick möjlighet att toucha ett ämne som dittills varit svårt för oss bägge. Hans värld, min värld.
Jag berättade vad jag trodde, jag beskrev mina bilder och avslutade det hela med att säga:
"Jag tror inte att själva transiten är svårare än att åka hiss. In i hissen, en våning upp och så.. vips, du är där!"
En stund senare tillade jag något om att han skulle gå frivilligt när det var dags, inte streta emot, inte spänna sig..
Några månader senare sa en medial bekant att hon hade en man på besök hos sig och han envisades med att säga samma sak hela tiden men hon förstod inte. Till slut sa hon:
"Han säger att han vill du skall veta, det var som att åka hiss"
Det kom en del budskap efter det också men detta var nyckeln... En liten mening formulerad i mitt i en historia, för att ge tröst, och så, vips, den fylls med ängladamm och blir till en bro mellan världar.
James Van Praagh berättar i sin fina bok "Adventures of the Soul" att hans nära väninna, den duktiga coachen Debbie Ford kom till honom efter sin transit och en av de första saker hon sa var:
"Oh, my. It was so easy!" Det hon syftade till var, såklart, själva transiten.
Jag log när jag läste det, hennes sätt att beskriva resan i hissen på.
Ängladamm och magi behöver inte bara handla om döden, faktum är att det nästan alltid handlar om livet, om flytet, om närvaron och om det faktum att vi alla är vandrande energi.
Det är härligt när det kommer med pukor och trumpeter men små kittlingar kan vara nog så goda...
Strax innan jul var det dags att skaffa gran.
Detta är en irriterande tillställning för någon som är uppvuxen på landet, med skogen runt knuten och där man finner en gran någonstans på hösten, kollar till den några gånger innan man slutligen beväpnad med en yxa hugger ner den själv.
Här i "stan" funkar det inte så... Här köper man sin gran hos en tillrest handlare och priserna är minst sagt, hmm, saltade ibland. (tycker i vart fall jag som anser att gran är gratis).
Barnen och jag valde en passande gran hos handlaren, ställde oss i kö och framför oss stod en pappa och hans son. De hade tagit en lite större, lite finare, lite bredare gran än oss och när de kom fram gav handlaren sitt pris: 900 nok.
Fadern fiskade fram kreditkortet men handlaren skakade på huvudet, tar inte kort, du får gå till centrum, ta ut pengar, komma tillbaka.
"Jag packar granen tills du kommer tillbaka" sa handlaren vant och de två begav sig av.
Vår tur.. 700 nok sa handlaren och då även jag hade kort blev proceduren exakt samma, iväg mot centrum medan granen blev packad in i sin plastliknande kondom.
Automaten vid centrum ger bara ut 200 kronors sedlar så jag tog ut 800 nok, vände på klacken på väg tillbaka då dottern drog mig i armen (och slickade sig om munnen):
"Titta, mamma, varma smultringar! Snälla..."
Smultringar är något alla norrmän äter på vintern och till jul, det är en sorts varm munk som säljs ur små vagnar på gatan och skall ätas just så, varm och utomhus.
Ingen jul utan smultringar så, okej då...
50 kronor för 14 smultringar, special pris stod det på en lapp och jag föll till föga, jag hade ju en 100-lapp till övers. Mannen i vagnen tar nämligen också bara kontanter och jag har sällan kontanter i detta kortsamhälle. 700 till gran och en femtilapp kvar, samt 14 smultringar rikare satte jag kursen tillbaka emot granen.
Det var då jag såg honom, mannen med de snälla ögonen, en jag aldrig sett förut. Han hade satt upp sin lilla pall mitt på parkeringen och där satt han nu, med sin mugg och tiggde till sitt uppehälle.
Jag famlade i fickan, fick upp femtilappen, tryckte den i koppen men i samma ögonblick nåddes jag av den isande vind som drog mellan bilar och hus. Kallt. Det är kallt på marken denna årstid.
Så, jag sträckte fram påsen med de varma smultringarna, han såg frågande på mig och jag nickade, varsågod, ta.. Han tog en, jag trugade och tillade: One for each hand!
Hans leende sprang ut och han viskade: Thank you! God will repay you right away!
Mina barn stelnade till, jag kände att jag träffades direkt av något osynligt men också, odefinierat, så var ögonblicket borta och vi fortsatte till vår gran.
Framme hos handlaren frågade jag: "Vet du vilken gran som är vilken nu då?"
"Jajamänsan" svarade han kaxigt och gav mig min inplastade gran och jag lastade den i bilen för hemfärd. Väl hemma åkte foten på, granen baxades in, riktades och så klippte jag upp plasten och lät den veckla ut sig...
Vi drog efter andan alla tre, det var inte vår gran. Det var den större, den bredare, den vackrare..
Vi hade fått den sk 900 kronors granen trots att den mannen hade varit där före oss och hämtat.
(undrar vad han tyckte när han kom hem..)
"Gud betalde dig direkt, han gav dig tillbaka 200 nok för en femtilapp plus 2 smultringar.
Bra byte!" konstaterade tonåringen nyktert.
Själv mindes jag tydligast känslan av att "bli träffade av det osynliga".
Behöver jag tillägga att det är den vackraste gran jag någonsin haft, att den inte barrat ett dugg och att den står sig lika fin fortfarande? Nej, tänkte väl det!
Live with passion & as always, Blessed you are!
Love and JOY, M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar