Barn är ett folk..

Fredag morgon, mörkt, kallt, is överallt men ingen snö...
Ungar på väg till skolan, reflexvästar, skrapet av skor, tunga väskor med skridskor i.
Jag har precis kramat min dotter utanför skoldörren, lovat att hämta henne vid skolslut, hört klockan ringa och nu glider jag fram på gångvägen i mina egna tankar...
Har redan gått in i dagens uppgifter, vart jag skall, vad skall hända. Det är då det sker..

Någon drar mig i armen, jag ser ner, rakt ner i ett par mjuka gröna ögon, röda kinder, en luva neddragen så långt det går och allt detta tillhör en liten kille på ca 7 år, en kille jag aldrig sett.
Han ser på mig en halv sekund och så säger han:
"Kan man få en kos?"  Som om det vore den självklaraste saken i världen att fråga en okänd kvinna om detta denna tidiga morgon i Januari. Men av någon anledning svarar jag utan att tvekan:
"Selvfølgelig,  kan man det!" 
 Jag böjer mig ner, vi kramas länge och varmt. Jag klappar en kall kind och han ler och skyndar vidare in på skolan.. Hela dagen följer han med mig. Vad fick honom att fråga?

Just nu är jag så trött på vuxna som glömmer att barn är själar, som glömmer att barn är framtiden.
Vi som är vuxna idag vi var framtiden, för 50 år sedan, för 40 år sedan, för 30 år sedan... Idag får vi vara glada om vi får vara med, med när de kloka själar som bebor barnen av idag omformar den världen som vi skall kalla "vår framtid".
Stäng pajhålet en stund och LYSSNA! Lyssna till vad de har att säga. Behandla dem med respekt.
Fråga och lyssna efter svaret.

Från höger och vänster hör jag om barn som får höra att de inte passar in i sina föräldrars mallar, i förutbestämda ordningar och regler... I en värld de inte fattar något av.
Passa dig så det inte är just det barnet som ser ner på dig när du ligger där i din säng på sjukhemmet och säger: "Vad är det du säger? Klara du inte av det själv? Vad du är värdelös!"

Jag brukar inte ta in andras texter så ofta här på bloggen men idag lade den fantastiska Elizabeth Gilbert ut denna text på sina sidor. Den träffade så härligt bra, smack, mitt i hjärtat så jag delar den här och skriver: AMEN TO THAT! under den texten. Enjoy!

Dear Ones:

Are you a loser? 
Do you cry too often?
Are you too angry?
Are you too lazy?
Are you a total shit-show, a fuck-up, a weirdo, and a waste of space? 
Are you too demanding? 
Are you overly sensitive?
Do you take too much attention away from everyone else?
Are you too needy? 
Are you greedy and stupid and fat and horrible?
Can you NEVER LEARN?
Are you a disruption machine? 
Are you helpless and hopeless?
Do you exhaust everyone around you?
Do you exhaust yourself?
Are you full of shame?
Are you wrong, wrong, wrong...all wrong?

In short: Are you a problem child?

Hi, I'm Liz Gilbert, and I'm here today to offer you one simple message:

YOU ARE NOT A PROBLEM CHILD.

No, child. You are not a problem. You really aren't. Nobody is a problem child in the eyes of true love — and by "true love" I mean TRUE LOVE. I mean: God love. I mean: Creation Love. I mean: Infinite Love.

I don't care about the terrible story you've been telling yourself about yourself. I don't care what horrible stories your family telle you about yourself. I don't care what dreadful stories you hear every single day about yourself.

All I know is this: YOU ARE NOT A PROBLEM CHILD.

But you ARE a child. You are a child of God. Born innocent. Innocent ever since the day of your birth, too Worthy of love. Deserving of grace. Enveloped in absolute sacredness. Holy-holy-holy from head-to-toe. So holy, it's RIDICULOUS. Divine. A miracle.

I can't prove it, but I know it. So I don't have to prove it. I just have to tell you: YOU ARE NOT A PROBLEM CHILD.

Your only problem, child, is that you believe you're a problem child.

In fact, you are a piece of magnificene.

You are not a problem.

OK, I gotta go now.

I'm not gonna argue with you about this anymore today.

Everything loves you!

The end.

ONWARD,
LG

Live with Passion & as always, Blessed you are. 

Love, M