Söndags funderingar runt Manifestation.

Vackra själar, 

Låt mig börja dagens blogg med en liten historia, en historia direkt ur livet, som det så fint brukar heta... 

En ung kvinna satt på sin säng och klappade långsamt sin hund. Hon hade precis kommit hem efter en ytterligare en lång utbildningsvecka utomlands och längtan efter den fyrfota vännen hade varit stor.  Hon strök den mjuka, tjocka pälsen medan hon tittade sig runt i det tomma huset. 

Numera ägde hon en relativt ny dubbelsäng, ett skrivbord utan stol, fyra matsalsstolar och ett bord samt hunden.  Resten hade hennes fd sambo hämtat medan hon var borta på utbildningsvecka. 
Jo, hon ägde huset också men hon var väldigt tveksam på hur hon skulle klara av att betala av lånen på det. Utbildningen kostade, resorna, och därtill skulle hon och hunden leva.  
Genom fönstret såg hon sjön glittra bak äppelträd och syrén, där formades beslutet. Det skulle gå! 

Hon loggade in på sin inre GPS... Vad var det hon ville? Destination? 
Snabbt formulerade hon några enkla slutdestinationer i sitt huvud.  Resa - det kom alltid först. 
Hon älskade att resa så hon bad om resor, resor som innebar att hon fick uppleva, utvecklas och ge tillbaka.  Ekonomin - även den behövde en uppgradering om hon skulle klara detta. 
Så, hon bad om tillräcklig med pengar för att kunna betala alla sina räkningar, leva någorlunda fritt, spara en liten slant men också för att kunna ge till de som behövde det ännu mer än henne. 
Arbete - hon bad om att arbetet skulle komma till henne när utbildningen strax var färdig.  Att hon skulle få använda sina verktyg, byta sin passion och glöd mot tillfredställelse och ny kunskap. 
Relation - hon bad om en relation som skulle vara baserad på kommunikation, utbyte och balans.

Därefter släppte hon taget om det hon hade bestämt, drog på sig uniformen och gick till ett av sina jobb. Jodå, hon hade flera.  Två på hemmaplan, tre där hon gick i skolan och inget av dem hade att göra med hennes drömmar. 
Men hon gick dit varje dag, och varje morgon, i bilen, på väg till jobbet, påminde hon sig själv kort om den inre GPS:ens destinationer så fortsatte hon med sitt liv. Läste, arbetade, umgicks med sin vän, läste lite till och så gick hjulen runt. 

Hon ställde in GPS:en en morgon i Juli och då November kom var huset fyllt med möbler, hennes examen var genomförd och hon hade funnit ett arbetsrum i stan att jobba ifrån. 
Mannen i hennes liv var på plats och ekonomin var på uppgång men hon valde ändå att hålla fast vid sina morgon affirmationer.  Vid det här laget hade hon fattat att det var de, dessa inre GPS inställningarna, som skapade mirakler och framgång i hennes värld.  
Eller som hennes mentor uttryckte det  "Your life is caked with miracles!"  
Hon log inom sig för hon visste, allas liv är "caked with miracles", det gäller bara att våga se dem, våga hålla fast och jobba med dem.  
Hålla kursen & samtidigt svänga med känsla (=lyda instruktioner från GPS men också tänka själv).

Vad vill jag "uppnå" med denna bloggen?  Är det jag skriver här ovan sant?
Jodå, vartenda ord jag skriver ovan är sant. Det vet jag för att "hon", kvinnan i texten, är jag. Det är delar av min historia och den blev bara bättre under många år efter den punkten där vi lämnade  historien denna gång. Samma GPS inställning, samma lekfulla sätt att närma sig verkligheten på... 

Men efter några år "glömde jag", ting föll i träda.  Jag hade glömt att justera GPSen då jag "kom fram", satt inga direkta nya mål, medan tiden och mina medskapare gjorde det.
Jag gick från aktivt skapande till omedvetet och det skedde så gradvis att jag inte ens märkte det förrän jag landat på flera "oönskade" destinationer.

En del av "poängen" med dagens blogg är min önskan att väcka en tanke hos dig...
Skapar du medvetet eller omedvetet? 
För skapar gör du hela tiden, oavsett.  Har du många olika "slut destinationer" för ditt skapande?
Vacklar du mellan ytterligheter och val?  Lägger du tid på "hur det skall gå till"?
Ja, då biter du dig själv i benet och skapar många omedvetna sidotrådar och ett och annat "kattnystan", kort sagt, du försvårar vägen till din destination.

Många av er har helt säkert kommit i kontakt med Rhonda Byrne's film (arbete) The Secret, den som senare blev en bok och är en "miljon industri".  Vet du något om bakgrunden till skapelsen?
De flesta tror att Rhonda hade ett stort kontaktnät, att hon kände alla som bidrog till filmen och det florerar även rykten om att hon hade en enorm mängd pengar till sitt förfogande redan från start.
Inget av detta är sant.
Allt började med en enda stor affirmation, en väldigt enkel sådan. Nämligen "I wish to bring Joy to millions of people".  Det var allt... Det var det!

Vad gör man då om man satt en sådan affirmation? Jo, man fortsätter varje dag med sitt liv, och i hennes fall, man försöker att skapa så mycket glädje (joy) till andra som man kan, varje dag.
Alltså, hallå, det är nödvändigt om man skall påverka miljoner i slutändan... Samtidigt väntar man på universums samarbete, tillika vägledning från GPS:en och när den vägledningen kommer är man närvarande nog att ta chansen.

Försök nu att inte sammanblandad dina (eller mina) åsikter om hela "The Secret" projektet!
Det finns lika många åsikter, vinklar och tankar som det finns individer på planeten och det är valfritt vad man tänker.  Se istället till min poäng!
Affirmation - sätt GPS:en.   Skapa tilltro, lugn och förvissning inom dig själv. Acceptera och ta emot de dörrar, fönster, brunnar och skattkistor som öppnas för dig!

Trots att vi medvetet väljer att skapa så kommer vi alltid att "dra igenom okänd terräng", ty vi kan inte styra det där med "hur det skall gå till". Det tas om hand av krafter som är så oändligt mycket större än vi själva,
Vi möter på upplevelser vi inte hade tänkt oss, kostnader vi inte trodde vi skulle behöva betala, hinder som egentligen är välsignelser osv men trots detta, försök följa flödet! 

Var klok, på samma sätt som när du kör bil!
Begär GPS:en en olaglig U-sväng?  Genomför den inte utan hitta istället första bästa lagliga sätt att vända på! Invänta därefter nya instruktioner, precis som du gör då du tar dig fram med hjälp av GPS.
Universum ger inte upp efter ett försök men samtidigt, mod och tankar utanför boxen förväntas av dig.  DU behöver balansera och väga på guldvåg!

Efter att jag "släppte taget" om min GPS har det gått flera år, flera år av omedvetet skapande och för detta har jag skämts och därför valt att "gömma mig".
Jag orkar helt enkelt inte höra alla frågor om vart jag skulle, varför jag valde att vara här och så vidare.  Det fanns sår att läka, det fanns energier och cirklar att avsluta och jag är hundra procent medveten om, jag skapade detta också.  Inte lika önskvärt, inte lika medvetet men även detta en del av utvecklingen.
Vi expanderar, vi dras samman så att vi sedan kan expandera igen, detta är livsenergiens eviga cyklus.

Många gånger under dessa år har jag paralyserats av tanken - Jag kan inte se hur det skulle gå till! 
Trots att jag redan genomfört det omöjliga så många gånger, caked with miracles och jag känner verktygen, äger dem.  Men fördelen är också där, jag vet att det går ty jag har gjort det förr!

Jag vet, för jag möter det varje vecka, att många fortfarande tror att de är här för att lära sig, för att ta examen, för att gå i "livets hårda skola", och/eller för att bli bedömda och få vår "dom"baserat på vad vi presterat.
Det är lätt att förstå om man är uppfostrad i den spirituella skolan men vad med att vända på tanken?
Vad sker om inget någonsin har varit "trasigt" eller fel?
Om vi är här för att växa & frodas, om det faktiskt är löftet till oss, att vi får det, att vi kan och bör skapa det?! Vad händer då?

Jag har tvekat och ältat många gånger under de senaste åren och likt bantaren som väljer en kaka till har jag valt att gå tillbaka till det välkända, förföriska men ack så lite "uppbyggeliga".
Den spiralen har jag fått stopp på nu med samma enkla recept som förra gången och nu gäller det att hålla i...

Min GPS display visar sitt tydliga budskap "destination appointed".
Jag har placerat mig själv bakom ratten, lagt i växeln, börjat rulla... Nu återstår bara vidare instruktioner, resans njutning och överraskningar och vila i friheten av att "inte veta". Nuet!

Min trygghet ligger i att sammandragningen varit så stor så länge att jag knappt kan ge mig till tåls för att se vad expansionen har med sig i bagaget. Välkommet skall det vara, oavsett.

Vad tänker du nu?
Vad seglar upp inom dig?  Vad är destinationen?
Live with Passion and, as always, Blessed you are!
I ljus och kärlek,  Maud

PS!  Jag tillåter min själ och mitt själv att mottaga gåvor från en ny, högre frekvens så att jag kan ge och dela med mig från en ny frekvens. Jag är värdig denna nya frekvens och allt den för med sig, jag mottar den från och med nu och så länge jag själv önskar.
*Formulera alltid om affirmationer så att det klingar rätt för dig! <3 p="">