Glömma matpakken!

En helg har runnit förbi IGEN.. En av de få helger under sommaren och hösten då vi inte haft ett schema spikat i förväg.
Det var lite meningen denna gång, att inte bestämma något, bara få vila i att inte veta vad nästa timme skall bringa, att få njuta av tjejerna, deras närvaro och vår i en underbar, naturlig mix.

Jag har på kartan över vårt närområde sett en naturskyddat skogsområde som heter Westmarka och i flera veckors tid har jag velat åka dit då någon sade att här kan man tom gå promenader med vagnen.
så, på Lördagen slog vi till. Vagnen packade, Claires cykel hängdes bakpå bilen, blöjväskan åkte med liksom varma kläder. Vi skulle gå en härlig hösttur i det fina vädret.

På vägen dit insåg jag.. Vi har glömt något att dricka! Vis av erfarenheten vet jag att små cyklister och stora vagnsrullande vuxna blir törstiga efter ett tag. Nåväl, för sent, vi hade redan åkt! Detta tror man i vart fall som god svensk.. Vem har sett en skog med mat i?
Jag har fortfarande inte vant mig vid det norska folkets stora kärlek, matpakken.
Nej, jag stavar inte fel! Det stavas så på norsk.
Denna fantastiska "uppfinning" som egentligen inte är någon uppfinning utan en livsstil!
Man kan äta i skog och mark och det är mysigt och faktiskt mycket mindre pretantiöst än "picknick". Dessutom är det som på sjön, man är hungrigare där!

Framme på parkeringen påminns jag om nästa stora skillnad - parkeringen är full! I Norge går man på tur på helgen, alla går på tur eller åker till hytta. Söndagarna är nämligen ingen "shoppardag" i Norge, allt är stängt och det man gör är umgås!
Runt om i skogen drällde det av folk på promenad, på rullskidor, på cyklar, joggandes, springades, rullandes vagn och kärra, vandrandes med stavar och rullatorer, alla är ute och alla tar sig fram på sitt sätt.
Vi rullar ut vagnen, Claire sin cykel och vi börjar leta oss runt i den vackra, höstlika skogen. Ganska snart finner vi café nummer ett. Ett vackert litet ställe som heter Furuholmen.. Vi går förbi. Jag tror såklart att det är stängt.. Det borde det vara såhär års resonerar jag.
Igen, mina tankar är svenska!
Vi kommer fram till en vacker säter, ko, får och hästar betar på hagarna runt ett äldre boningshus som just nu renoveras. Bland äppelträden ute i trädgården står cafébord och bänkar och nästan alla är upptagna av alla sorters människor som delar matpakker och mat från caféet.

På väggen till huset står en skylt "Vi har öppet alla helger utom julhelgen och Juli månad, för då har vi semester!"
En god påminnelse till en svensk! Här i landet tvärtom går alla på tur under årets skiftande väder. Det finns ju inget dåligt väder bara dåliga kläder heter det och jag har inte sett mycket av dåliga kläder i Norge. Snarare tvärtom..
Vi njöt en minifika under äppelträden magnifika färger och jag begrundade i mitt stilla sinne hur olika vi grannar ändå är.. Samtidigt bestämde jag mig för en ny slogan; "Inte utan min matpakke!"

Jag skall bli duktigare på det, att ta med mat och fika i naturen! Jag gillar ju det! Oxen i mig njuter tanken av två av livets njutningsämnen SAMTIDIGT, naturupplevelser och mat!
Behöver jag säga att resten av helgen blev både "syrerik" och god?