Heligt förbannad!

Nu måste jag få tömma mitt halschakra innan jag spricker och tömmer mitt primalskrik över Oslos nejder till förskräckelse för människa och djur!
Att sitta hemma med spädbarn gör ibland att man samlar upp en storm av ord, känslor rörande vardagens händelser, livets funderingar och en häxbrygd av allt möjligt annat.
Hur gör alla de som är sjukskrivna, arbetslösa år efter år? Hur överlever de/ni?
Vardagshjältar är vad ni är!

Igår fick jag veta, i största hemlighet, att en man som stod mig nära när jag var liten hade avlidit i Lördags. Läste du ordentligt?
Jag fick veta i största hemlighet! Dvs jag borde inte veta alls trots att jag är släkt med karln!
Allt beroende på att hans hustru under många år behandlat honom som om han vore en mindre värdig människa pga att han hade alkoholproblem, inte alltid brydde sig om sitt utseende och pga att han inte alltid gjorde henne till viljes!
Sålunda straffade hon honom genom att inte ta med honom till affären, inte presentera honom för andra, ja, i stort sätt leva sitt liv som singel och invagga alla i den falska förhoppningen att detta är fallet. Undra om hon tom tror på det själv?
Han blev med åren inte längre alkoholiserad utan sjuk, svårare, svårare och svårare men ändå överlevde han smäll efter smäll.
Kanske hoppades han att hon någon gång skulle förändra sig? Kanske samlade han mod för en revolt? Jag vet inte!

Självklart ligger en del på hans bord också. Han kunde ha utmanat henne, han kunde ha sagt emot, han kunde ha gått.. Men det är inte alltid så lätt när man älskar någon! Det är inte så lätt när man inga verktyg har! Författaren Stefan Andé skrev en gång:
"Jag undrar om det finns verbala kvinnomisshandlare?" Finns det verbala alkoholister?
Med verbala menar jag verklig kommunikation, inte bara manipulationer eller liknande.

Nåväl, nu har han passerat över och förnekelsen av hans existens fortsätter! Hon, frun, berättar alltså inte för någon. Han skall begravas INNAN en annons kommer in i tidningen och det vet ni väl hur länge det kan ta att få en begravning i dags läget!
Sålunda kan ingen, eftersom ingen vet skicka något till honom, till hans bår, till hans sista vila och minne! Nej, skall något skickas blir det till henne efteråt, för att beklaga sorgen.
Tom det skall hon ha, uppmärksamheten!

Jag vrider mig som en mask i mitt inre. Inget kan jag göra.. Jag har avgett ett löfte till den jag talade med att inget säga, då får ju hon skit för att ha skvallrat.
Sittandes i mitt vackra solupplysta rum, med mitt ångande kaffe, min sovande älskade bebis tänker jag på honom, han som vandrat emot ljuset. Skickar honom mitt tack och mina varmaste välgångsönskningar.
Hans jordavandring är över och det är tragiskt att någon annan skall ha så mycket inflytande över på vilket sätt vi får ta adjö!
Förhoppningsvis ser han ned på henne med medkänsla för hennes litenhet!
Att han hör min hälsning tror jag alldeles säkert! Adjö R! Tack för ditt bidrag till mitt liv!
Res i fred och frihet! Hälsa mor!