tisdag 6 oktober 2009

Förändringens ekvation.


Vi vet alla hur ett "tal" ser ut och oftast hur mycket det blir t ex 5 + 6 blir alltid 11. Det är ett obestridligt faktum och vi ifrågasätter det sällan.
Det går liksom inte att säga "idag är det Tisdag så idag råkar 5+6 vara 15"..
Nej, så länge alla delarna i talet ser likadana ut så förväntar vi oss och vet att förvänta oss samma svar. Självklart, solklart och helt ok för de flesta av oss.

I helgen har jag grubblat mycket över varför detta inte gäller psyket i stort. I något gammalt citat, som jag haft i huvudet i många år men glömt vem som uttalade sägs det i klartext, nämligen:
"Om man upprepar samma beteende gång på gång , med samma förutsättningar men förväntar sig ett nytt resultat varje gång så är man en idiot!"

Jag har alltid gillat detta citat även om jag samtidigt insett att jag är idiot flera gånger om dagen, massor med gånger varje månad.. antagligen av den enkla anledningen att "hoppet finns!"

Jag går in i en gammal situation som jag känner väl, såsom siffran 5.
Förutsättningarna är nästan detsamma, även dessa känner jag väl, såsom siffran 6.
Varför förväntar jag då mig ett annat resultat än 11? Kanske framförallt, varför blir jag förvånad, sårad, ledsen? Denna bit ligger såklart hos mig men jag vet att jag inte är ensam, långt därifrån... Varför är det inte lika självklart för psyket att förstå och ta en annan väg?
Vill jag ha 15 får jag minsann lägga 10 till 5, annars blir det aldrig rätt eller i vart fall inte 15.

Hoppet låg i botten på Pandoras ask.. Tillsammans med världens alla olyckor och sjukdomar, ibland är jag glad att det finns, ibland förbannar jag dess existens.
I helgen stängde jag en gammal, gammal ask och insåg för sista gången att 5+6 är 11!
Det blir aldrig annat, förutsättningarna kommer aldrig att ändras tillräckligt för att skapa nåt nytt! Dags att sätta P, dags att inse och släppa fri!
Det gjorde tom mindre ont än jag trodde.. Det är i vart fall en fördel med psyket, det vet för vem och vad det blött och vägrar förblöda igen av samma orsak.
Kanske en sorts läkning och lärande trots allt. Man kan ju alltid HOPPAS!
Leve hoppet, glädjen, framtiden och ljuset!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar