Sinnataggen eller heldiggris..

Vår underbara dotter har passerat tre månader strecket med ca en vecka.
Fast vill man som BVC räkna med att hon kom förtidigt så har hon faktiskt två veckor kvar till det magiska strecket. Det streck som vi alla hoppas kommer att innebära en lugnare mage och mera regelbundenhet när det kommer till bajs.

Det har blivit mycket bättre, det har det! Jag har tom svårt att kalla det "kolik" men det är det kanske fortfarande rent diagnosmässigt.
Men när man träffar föräldrar vars barn skriker från lunch till sena natta, tja, då känner man sig ändå lyckligt lottade. Vår tjej knölar på kvällarna, gråter och vill ha ut sitt bajs, somnar sedan i rimlig tid, sover gott hela,halva natten och kör sedan en kort omgång igen på morgonen innan hon fyller blöjan med ett smällande ljud.
"Vad gör du? Skjuter du med knallpulver?" frågade en kompis på telefon häromdagen.
Svaret? Nejdå, Selma bajsade bara. Det hörs till Sverige, som sagt.

Vi lär långsamt känna henne. Hennes gnällande innan hon somnar, tre gånger i fallande styrka då vet man att sömnen är i antågande. Hennes breda morgon leende som kan smälta isberg eller för att uttrycka det som någon vi träffade i helgen:
"Så söt att man vill doppa henne i mjukglass, rulla henne i strössel och äta upp henne!"
Hon har massor med humör, vår Selma och flera gånger om dagen ser hon ut som Sinnataggen här ovan på bilden. Min känsla av powerpack, envis gammal tant fanns där från början och den hänger med! Hon vet vad hon vill och det skall hon ha.. På det sättet kom hon till världen och den egenskapen hänger med. Ibland är den svårförenlig med att vara bebis dock.. man kan ju så lite!

Ett "fel" som jag kanske gör men som jag har svårt att sluta med, då vi båda njuter det så mycket är att amma i sängen. Ja, jag vet, inte alla kan det men jag har haft förmånen att klara det med båda mina tjejer. Värmen från sängen, hela kroppen emot varandra, inget gungande fram och tillbaka utan en säker och solid grund för bebisen att ligga på, ja, jag ser bara fördelar.
Det gör Selma också!
Till skillnad från hur min stora tjej såg på det när det begav sig så ser hon det som "baren är öppen"! Dricker sig mätt, somnar, vaknar och tar en slurk till, om mamma sover, och det händer tyvärr.
Det händer också att jag väcks att ett skrik och i min förvåning och sömndruckna tillstånd undrar över vad som hänt. Hennes uppfodrande ögon på mig, menande sugljud innebär.. "Hallå där!! Tutte tog slut!! Vad menar du med detta?? Är maten slut nu?"
Numera vet hon att det inte är så men jag försöker också hålla mig vaken, vaken för att rapa henne, vaken för att stänga behån så jag kan kontrollera "åtgången" i baren.

"Selma är en heldiggris! Som får sova hos er.." suckar storasyster misslynt. Att hon själv sov hos mig tills hon passerat fem har fallit i lycklig glömska.
Själv försöker jag njuta av båda, le åt sinnataggen och ta det som den styrka det är likväl som tillåta min dotter att vara en "heldiggris"! Det är så kort stund det varar..

Dagarna går fort..Trevlig helg och Carpe diem.