I Vinterviken.

Jag är ett vinterbarn, en vintermänniska fast jag är född om våren.
Kanske för att jag bars genom vintern, trygg i moderlivet, är jag nu förmögen att njuta denna årstid på allvar. Nej, det ligger nog mer i uppväxten, i aktiviteterna och ställningstagandet.

Min finaste jacka är en vinterjacka, en Sweet protection, en levande sovsäck som jag bor i när jag är ute. Jag äger luvor, vantar, halsdukar, värmebrallor, skidor, faktiskt, flera par, skridskor, ja, du vet allt det där som jag tjatade om förra året. Till och med mina bästa skor är vinterskor och jag älskar dem högt och rent.

När jag igår blickade upp emot den tysta stjärnklara himmelen insåg jag att det detta år är tyst i min Vintervik. Det är inte så mycket som kommer in!
Det är självvalt, då jag måste ta hand om det viktigaste först, ordna och dona. Jag hanterar problemet såsom man sopar snö av sin egen utetrappa, man börjar från dörren och jobbar sig utåt.
Steg för steg breder pusslet ut sig, steg för steg ser man mera av problemet och kanske, dess lösning.

Inte ens "travel trollet" har lyckats ta mig i år.. Vem han är?
Jo, att ha det travelt på norska betyder att vara upptagen.. riktigt upptagen...och travel trollet lyckas ta nästan alla såhär i juletid. Själv har jag gömt mig i jackan, låtit snön stoppa igen mina öron medan jag ivrigt tittat åt andra hållet. Det handlar inte om att förtränga! Det handlar om överlevnad!

När jag faller i den mjuka snön ligger jag kvar en stund, väntar på att hjärtat skall lugna sig, väntar på att hjärtat skall sluta pumpa tomt. Det gör ont när hjärtat brister.
Även om jag älskar min Vintervik och gärna bor här under den reflekterande delen av året så önskar jag samtidigt att få flytta in på Solgladeveien igen.

Den vackra vintern får busa in mina känslor med den ljuva snön..
Solen får värma min röda näsa och värma min hud.  I tystnaden tankar jag av den inre rösten.
Allt får ta den tid det skall. Travel trollet får vänta.

Småfåglarna landar i trädet ovanför mig. Deras serenad står emot solen.
Jag håller andan. Stilla. Såsom det skall vara denna årstid...

"Nu sover stad nu sover land och överallt står snön i brand
inatt kan inget kväva eller kuva.
Och stjärnorna dom blänker matt på himlen som en hemlig skatt
i det tysta hörs ett dämpat
Hallelulja

Nu sover sorg och vredesmod med saknaden och hjältemod
och bitterhet får sova med det ljuva
Nu sover dom som önskar tid med dom som tror på evigt liv
och änglaspelen klämtar Halleluja.

 

Nu drömmer vi i vintertrakt om lågorna som håller vakt
och om en plats som kan få hjärtat att jubla
De drömmer om hur allt ska bli när farorna har gått förbi
Vi vaggas av ett stilla Hallelulja

Nu brinner ljus i mörka rum, nu blundar tvivlet för en stund
och om sanningen ska fram så får den ljuga
Nu blundar dom som jagar tröst och dom som redan släckt sin törst
och från andetagen flyr ett Halleluja

 

nu råder lugn och julefrid, snart nog tar nåt annat vid
men här får morgondagens skuggor inte ruva.
och sjunger kanske nån för mig och kanske sjunger nån för dig
ett sprucket men ett hoppfullt Halleluja."   Peter Jöback.