Som nattfjärilen dras till ljuset...

I årets elfte timme skulle jag vilja skriva en blogg om hopp och glädje.
En blogg om allt det vackra, om allt det vi har att vara tacksamma för som omger oss, i som har förmånen att leva i den mest bekväma av tider.
Allt det där finns inom mig, all den känslan av tacksamhet och glädje men dagen idag verkar inte vara den rätta att uttrycka det på.

I stället funderar jag över hur turbulent tiden är och hur många som genomgår stenhårda processer.
Helgerna är ju alltid sådan, teman och issues, bubblar upp, gamla sår rivs hål på och, tack och lov, vissa läker ut. "Behandlingen" kan dock kännas minst sagt, omild emellanåt.

Ett känt medium gick igår ut och berättade om en sk stalker som gjort fruktansvärt kränkande saker emot henne via officiella kanaler. Hon vågade stå upp, namnge, polisanmäla och berätta öppet.
Heder åt henne! Hon ger mod och röst till alla de som utsätts för dessa "ljusletare".

En "ljusletare" är för mig någon som mår riktigt dåligt, kanske tom så dåligt att de inte längre själva vet vad de gör, säger, behöver,ja, faktiskt tom vart de är.  Likt flugor som surrar de runt, runt, runt i jakt på ett ljus som kan jaga bort de mörker som hotar att övermanna dem både inombords och utifrån. När de finner det ljuset i form av någon som mår bra/bättre, som hjälp dem tidigare, som arbetar inom hälso/sjukvårds sektorn eller som bara i allmänhet är öppen, tillgänglig och energirik, ja, då suger de sig fast, håller i, dricker och äter av den tillgängliga energin med alla medel som finns.

"Ljusletaren" brukar först försöka "bli vän med" den som bär ljuset, komma nära, få dricka av ljuset men hur mycket som än blir tillgänglig är det aldrig nog. Det är som en slang som fyller havet med vatten, havet bara sväljer, sväljer och sväljer och blir aldrig mätt.
När mättnads känslan lyser med sin frånvaro så blir "ljusletaren" provokativ, ifrågasättande, allt för att öka uppmärksamheten och tillgången på ljus och slutligen, dock ej alltid, direkt otrevlig, obehaglig och elak. Mörkret dyker upp trots tillgången på ljus.

De flesta energiarbetare, terapeuter och hälso personal känner dessa "ljusletare" under många olika namn. "Ljusletare" är mitt personliga namn på dem.
 Ser framför mig nattfjärilens dans runt den livsfarliga lågan där attraktionen, farligheten och föraktet går hand i hand, tätt, tätt.

Jag har försökt styra undan dem en tid, jag har brukat min intuition och jag är i en del av livet där jag gör andra ting utom att vara terapeut så det har varit rätt enkelt.
Nu är jag dock där igen. Även om jag hoppas att det inte blir så "våldsamt" denna gången..
Jag hoppas att personen ifråga finner ljus någon annanstans i tillvaron, att bärgningen kan komma från annan plats än min hamn.

Jag delar gärna min lyktas ljus medan jag själv går framåt men jag är inte villig " att låna bort den helt"!
Vi skall vara rädd om vårt egna ljus! Ta hand om, vårda och portionera ut.

Så - ta hand om ditt ljus! Vårda din egen lyktas glans!
Allt du behöver finns inom dig själv och du är på precis rätt plats på din resa, oavsett hur det känns, potentialen och öppningarna finns hos dig!
Eller som Rumi uttrycker det i en av sina verser:
"If you start to walk out on the way, the way appears!" 

Gott Nytt År & Live with passion!