Byta skinn, byta sinn?

"Vilka färger är det på FNs flagga?"  "Vilket år fick kvinnor rösträtt i Sverige?"
Långt borta hör jag frågorna hagla och jag hinner bara göra reflektionen - Va, duktiga de är! Innan jag faller in i min märkliga sömn.
De är ju ändå bara mellan 9-13 år.
Barnen spelar frågesport i våningen under mig och stämningen är hög.
Nyårsafton! Stämning, glädje, förväntan.¨

Själv ligger jag utslagen i ett rum, högt under taket, hemma hos käraste väninnan och kan inte göra annat. Kemikalierna härjar i min kropp och sedan dygnet tillbaka vill kroppen inte vara med, kriget är fullskaligt och inte ens det klarar jag av att bry mig om. Energin är väck!
Drömmarna kommer och går, bilderna, sensationerna och då och då känner jag händer från nära och kära som försöker ruska i mig men jag bara orkar inte! Orkar inte resa mig, orkar knappt prata.

Raketernas vinande ljud, explosionerna når mig i dimman...
Korta, fragmentariska funderingar runt vad som kan hjälpa mig, kanske en orm?
Dags att byta skinn! Dags att gå in i det nya året på riktigt.

På botten av brunnen finner jag de gamla drakarna, bläckfiskarna, de som snärjer mig med sin rädsla.
En ny batalj, en gammal fiende, gammal rädsla! DÖ! Dö, för i h...vete, en gång för alla. Så trött på er och ert "uppdykande" när något sker. Ser på dem medan svärdet viner..
Ser något nytt, hajar till, stoppar upp och precis som alltid, försvinner de likt troll när solen lyser på dem. Fighten slut! I vart fall för denna gången..

"Den som är sjuk har bara en önskan - att bli frisk!" suckade pappa när det var som värst.
Japp! Korrekt. Nästan..

Vid tolvslaget sitter jag upp.. Ser raketerna på riktigt. Formulerar en klar tanke och just den tanken handlar om - hur få mig frisk igen snabbt!
Den leder också ut på några andra vägar, vägar jag kryper in på direkt. Här handlar det inte om nyårslöften längre! Här handlar det om livet & hälsan!
Vi byter skinn många gånger under livet, ibland också sinn. Så, ett par gånger är det dags att byta både skinn och sinn...

När jag nu några dagar senare, ytterligare några bakslag och kullerbyttor senare, ser tillbaka på denna dagen ser jag vägskälet, känner att jag nu kan sakta promenera vidare på den väg jag kröp in på då.
Energi koppen i min hand fylls med ett stadigt droppande och dess syster, envisheten, har satt sig och dinglat med benen på kanten.
Det tar tid! Rom byggs inte på en dag men det är en fantastisk, storslagen plats när den är färdig!
Varför skulle jag nöja mig med mindre?

Armarna är uppkavlade! Dags att jobba.
Ha en levande, briljant och nyfiken Lördag!
Live with passion!