Stark eller svag?

Jag ser mig i spegeln... 
Spegeln som bara reflekterar det som syns på "utsidan".  Vad vet väl spegeln om vad som föregår innanför fasaden? Vad vet världen? 
När förändringen plöjer djupa fåror i ditt medvetande och utsidan ser exakt likadan ut - vad är det då som "skvallrar" om det som sker? 

"Våga vara vrak!" sa väninnan häromdagen och vi skrattade så magarna hoppade. 
Sanningen fastnar som en persikokärna i halsen. I varandet ligger också acceptansen. 
Att alla känslor får plats! 
Att vara vrak på en plats, i en känsla, under en stund och verkligen känna på det SAMTIDIGT som man vet att alla de andra styrkorna, kompetensen och skrattet också finns där. Sida vid sida... 

Inget antingen eller utan ett både och. 
Själv gör jag alltid det... Glömmer bort att det "bara" är en del av mig som är vrak och trots att många delar av mig är intakta, ja, faktiskt i toppskick så känner jag mig som att "hela jag är vrak". 
Lögn! Helt klart osant.. Det är EN säkring i ett helt säkringsskåp som klickat! BARA EN! 

Såklart, det finns situationer då det är två, ibland tre, tom fem.. Men.. Man reser sig upp från det också, borstar av sig och går vidare. 
Jag måste påminna mig, jag, för jag har lärt att om man visar en svaghet så sparkar ingen på en. 
De sparkar bara på de starka.. DET, om något, är en lögn. 
"Man går inte på berg, om det finns små sten" - heter det.  

Jag ser ut sådan när en del av mig är vrak. Som en småsten och jag sparkas på. 
Onödigt! Det är ju bara delar av mig som är vrak. Dags att inse det och stå kvar som det berg jag egentligen är. 
Livet är gåvan och mitt kom till min mig inlindat i en otrolig massa presentpapper... Allt för att klara den guppiga, slitiga vägen fram tills att jag var redo att packa upp. År av att rulla upp och rulla av har jag ägnat mig åt. 
Det har varit värt det!! Det ÄR VÄRT DET! 

I spegel och i de jag möter ser jag reflektionen av något jag gillar, någon jag gillar, någon jag själv har slipat fram och fortsätter att slipa på. 
Mina tillfälliga "vrak" kan få fortsätta stöta emot min strand.. Det är livets cyklus. 
Utåt får ädelstenen skina och göra det den kom för att göra.

Det syns i spegeln. Det gör det! 
Live with passion!  KRAM