Synar klänningen på web siten uppifrån och ner, drar en lättnadens suck och tänker:"Den där hade suttit som en smäck..När jag var 25!"
Hoppar sen till när jag inser att det inte gör mig nåt, inget alls faktiskt.
Mina behov har ändrats. Jodå, jag vet att jag skrev om detta förra året också men, som vi alla vet, saker aktiveras från tid till annan och nu är det dags igen.
Denna "vinter" har jag knappt tagit en enda promenad utan mina älskade "broddar".
En helt underbar, billig och fantastisk livförsäkring!
Svarta gummigrejor som sitter över mina skor och som jag med glädje klafsar omkring i. på jobbet, på träningen, på promenaden och till och från skolan.
På jobbet är de ett måste och där är det heller ingen "grej". "Gubbarna" runt mig har alla "piggskor" då de vet att en postmans största utmaningen är väglaget så inga piggar betyder dumhet hos dem.
På träningen.. Samma grej. Alla har broddar, piggar, dubbar..
Med skolan är det dock värre. Ärtiga ungdomar spanar tvivlande emot mina fötter.
Gud så gott att vara "tant" då! Yes, känslan går inte in längre! Har jag verkligen blivit tant?
"Fatta vilka schyssta bröst du fortfarande har om jag inte ens upptäckte att du är utan behå!"
säger väninnan glatt och låter komplimangen sjunka in. Jag har tvingats erkänna att jag går utan behå då jag är sjuk och den medför mera smärta. Bekvämligheten framför allt!
Att det sedan ledde till "Trevliga" komplimanger och glada tillrop, tja, det är en god bonus.
Valet var ändå enkelt..
Någonstans, långt inom mig, har det, utan min vetskap.. grott ett accepterande!
Ett accepterande av alla typer av förändringar som sker i livet.
Jämnmod! "Tillnyktring" - kallade jag det precis på telefon.
Viktiga saker är och förblir viktiga MEN jag inser också att de kan göras på många fler sätt än jag trodde och många av de sätten är bra.
"Tror du har börjat få till dina älskade och hatade T:n.." säger gode vännen och låter tankebubblan hänga. Han menar mina kära Tillit & Tålamod!
Har jag det? Eller har jag bara blivit "tant"? Eller hör just de två ihop?
Någon lade ut en vacker text häromdagen på Facebook.. En som handlade om att inte vänta med att sätta på sig den lila hatten utan ta på den tidigare och bry sig mindre om andra, mer om sig själv.
Okej! Utmaningen har landat!
Jag har officiellt from anno domini 2013 officiellt tagit på mig den "lila hatten" och jag glädjer mig!
Blir dessutom tillit och tålamod med på lasset, ja, men, så mycket bättre då!
Är träkojan redo, Lannelin? Står skumpan på kylning?
Jag har bokat lianen. Nu kommer JAAAAGGG...
Live with passion (med ett utan lila hatt ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar