Cirkeln

Ovanför mitt huvud har himlen klätt sig till fest, det gnistrar som av paljetter och juveler. 
Tystnaden nästan ringer i min öron och allt jag hör är det rytmiska ljudet av mina stavar som finner plats i den frusna marken. 
Allt som hänt de senaste dagarna flyter igenom mig medan kroppen hittar sin värme och flöde. 

Att begrava min väns pappa satte sina spår... Att se allt lite från sidan och ändå känna sig "akut mitt i" är en märklig kombo. 
Begravningar och bröllop lockar ut det sämsta ur folk sa hennes make dagen innan och jag kan bara nicka instämmande.  Det som "borde" bringa oss samman har också en tendens att vispa upp det värsta i oss. Avundsjuka, girighet, svartsjuka, utanförskap, att inte bli sedd i sin sorg, listan är oändlig. 

Min väninnans kamp med sorgen är smärtsamt att se från sidan. Att veta att det är bara en pytte, pytte liten del man kan göra och resten, ja, resten måste hon igen själv. Bli rik av erfarenheten. 
Såklart finns jag där! Men bära gör man själv... 

Min far. Tankarna går till min egen fars begravning. Jag åker skidor i detta nu för att han lärde mig, för att han tyckte det var roligt. Han ville Vasaloppet.. En gång. Envisheten fattades. Liksom hälsan. 
Han fick se mig åka Vasaloppet men jag fick aldrig veta om han var stolt.. Det uttrycktes aldrig. 
Tjugo år senare har jag hittat mitt eget driv. Min motivation... Min känsla. 

Jag plogar nerför fjällsidan, möter en annan skidåkare som svettig och andnupen ler glatt och hälsar. På väg hem... 
Är jag på väg hem med mina studier? Hem till en helhet? 
"Jag är så glad för denna utbildningen, om ca ett år har allt kommit samman" skrev en vän häromdagen. Jag hajade till. Tappat lite mål och motivation där. Men hon har rätt. 
Hur det ser ut vid målsnöret vet inte jag men nu kände jag vinden i ryggen igen, lusten att ta reda på vad som finns där tilltar. 

Måndag - då vänds ett blad.. Ett blankt ark. 
Jag hoppas att flera bitar av den nya tiden kommer då! Att andrummet mitt i livet och tjivet kan infinna sig.  Att cementen blir tillräckligt tjock och kan få stelna mellan mina travade tegelstenar. 
Tisdag - nya svar på andra viktiga frågor. 
Sen kanske... 

Jag stakar mig in i flödet. Kroppen svarar med rytmisk andhämtning, jämn puls och muskler som går på autopilot. Perfekt valla. Hurra för mig! 
Våren kommer med flera svar, spiralen fortsätter. Nya bekymmer kommer, bearbetade saker släpps. 
Flöde! Utsikten från backens topp. 

"Reach for the Sun,
To embrace the golden reed. 
Journey lightly with the promise of the seed. 
Shed healing tears and gently set hurts aside. 
Hold high your dreams to launch them on the New Tide!"

Live with passion! KRAM