Little by little

Nu hänger den där.. På insidan av min pärm- checklistan.
Den är ett resultat av min brottningsmatch med tiden.  Tid att hinna det jag vill, tid att uppfylla mina mål, tid att umgås, sova, tanka, läsa och så vidare.
För att komma fram till vad tiden används till så måste man först fundera över vad man brukar den till i dags läget..  Det jag måste komma till tals med är att: Lite tid är bättre än ingen tid alls.
USCHA, vad jag har svårt med den!! När jag skriver vill jag skriva i timmar.. När jag väl blivit varm vill jag träna i timmar..När lusten att plugga slår till vill jag sitta ostört i timmar..
Det funkar INTE!! Blir aldrig så..

"Ahhh, jag önskar jag hade tid att motionera, röra lite mera på mig" stönade hon bakom fikabordet.
Många huvuden nickade instämmande.
"Jag tränar" svarar en lågmäld röst och alla huvuden vrids åt hans håll. Hon ler.
"Jo, vi vet DET! Och hur du.. med tre småbarn, fru, hus, frivillig arbete och ett och ett halvt jobb får till det. Tja, det är mer än vad jag kan räkna ut!"
"Springer mellan stolparna på killarnas träning.." han ser fortfarande försynt ut.
"VAD?" Den långe mannen ställer sig ut och skepsisen lyser ur hans ansikte.
"En man som springer mellan stolpar löper inga maraton!"

"Jo...Jag springer intervaller mellan stolparna på fotbollsplanens långsida på sommaren, mellan läktarna på bandyrinken om vintern..Det är grunden i min träning. Det och tå hävningarna innan jag går och lägger mig, i trappan hemma, 15 min varje kväll". 
Stora skrattsalvor. Folk reser sig, skakar sina huvuden - inte möjligt!!
Själv sitter jag kvar och vet det är sant. I vart fall delvis... Resten av tiden lägger han till på tidiga mornar när barnen och frun ännu sover sina timmar, på kvällar i snöslask och regn medan andra ser sista avsnittet av "Game of thrones".
Under eftersvettningarna skriver han några rader på sin avhandling, något han bearbetat färdigt medan blodet cirkulerade.
Vägen byggs som ett lego.. Bit för bit.. Little by little.

"Det "vanlige" er imidlertid et mer relativt och snevert begrep som sier noe om kva du kjenner til, hva som er vanlig der du bor, i din omgangskrets eller ditt miljö" läser jag högt i min psykiatri bok några timmar senare.
För kvinnan vid kaffebordet är träning nog lika med timmar på gymmet, timmar i motionsspåret.
Jag vet, jag är likadan. Jag och många med mig i landet "vanligt".

Tillbaka till mitt älskade "Strävan". Jag har en önskan om, en strävan, att nå i mål.
Timme för timme är inte möjligt, då får det bli legobit för legobit. På så sätt får jag träna tålamod och ihärdighet också.  Alltid något!
Live with passion (and find time for it. ;-))