Vart hänga verktygslådan?

Jag breder ut mina pusselbitar framför mig, synar dem i sömmarna, skakar påsen igen och ytterligare bitar trillar fram. Javisstja, där låg du och skräpade. DIG hade jag glömt bort. 
Återseendets glädje. 

Jag har samlat länge, jag, bitar om mitt liv, utsagor, övningar, kunskap och verktyg.
Likt en snickare har jag gått fram, gjort jobb, hjälpt andra att se, sätta ihop och glädjas och så vidare till nästa "jobb". Sådant är mitt karma, jag lär genom att reflektera tillsammans med andra, inte genom navel skådning.  Det fick jag höra tidigt, att interagerande och arbete med och runt andra är viktigt för mig, inte sammanställandet på egen kammare. Sant nog!

Skola kräver dock en viss "egen tid", en viss lästid, ett visst avstånd från terapeutens märkliga värld och visst nog, snart känner jag att jag inte längre vet vart verktygslådan står.
Vart lämnade jag den? Vad fanns i den sist?
Lilla fröken otillräcklig knaprar på min livskaka och de elaka, vassa ord hon viskar i mitt öra - är de sanna?  Vet jag verkligen?  Har jag verkligen en....

"Du har en gedigen, solid verktygslåda men vad hjälper det om du aldrig tittar i den? Eller tror på den? " suckar min coach och kliar sig i håret.
Nej, just det och en snickare utan verktygslåda är som en förälskad utan kyssar - helt förtappad!

I helgen har jag vänt mig emot lådor och prång i mitt inre. Letat reda på verktygslådan, vänt upp och ner på den, kontrollerat alla verktyg, påmint mig om hur de fungerar, målat om lådan och nu, nu söker jag efter platsen att ställa lådan på.. Tydlig! Öppen! Tillgänglig!

Född på "the cross of the unexpected", en sjätte strålens krigare, en soldat i idealets tjänst har jag inte längre råd eller tid att förlägga och glömma bort min verktygslåda längre.
Blir för hudlös utan den. 
"Success leaves clues, baby" viskar en välkänt röst i mitt öra från ljudfilen.

Jag som byter plattform ofta, limmar ihop trasiga "koppar" för att sedan gå vidare till nästa uppdrag och på vägen ut bränner jag bron jag gick in på, jag MÅSTE ha min verktygslåda i bältet.
Annars är jag förlorad, förtappad och lost.
Livet handlar inte om "resources", livet handlar om hur "resourceful" vi är när det behövs.

Det var riktigt gott att kliva ur sig själv i helgen, ur sin fälla och blir "in spirit" igen dvs inspirerad!

"Det finns inget "torra land"i livet,  det finns bara oräddhet och denna oräddhet kallas mod och bor i hjärtat!"
Med verktygslådan tryggt i bältet känner jag mig bättre rustad igen.
Hungern kommer med verktygslådan, vinden byter riktning -
Livet har mer att erbjuda! Smaka!
KRAM