Ännu en häck

"Jag är rädd. Jag mästrar inte detta.." viskar hon försiktigt och rösten är spröd av torrheten i munnen.
"Jag vet! Vi gör det ändå.. Något lär vi oss! Vi får alltid ett resultat. Ett bra resultat innebär att vi mästrat något nytt. Ett mindre bra resultat innebär att vi ser på vad vi lärt oss, gör om och får ett nytt resultat. Så enkelt är det!" Min röst är osedvanligt hurtig och någonstans inom mig undrar jag om jag tror på allt jag säger.

Livet är som ett häcklopp.
Häckarna kommer med jämna mellanrum, det liksom "vet man" och man behöver en viss fart för att ta sig över dem. Likt en vältränad löpare har man mätt ut stegen mellan dem, vet att det är fyra löpsteg mellan varje häck om man håller sin rytm. Det vill säga, man vet att deadline på jobbet är den tionde i nästa månad eller till semester eller till nästa års födelsedag.

Ibland har dock löparen innan "stött till häcken", den är flyttat, flytet stämmer inte och man måste kompensera. Ta små snabba steg, anpassa, vara kreativ och påhittig.
Det är ansträngande, det kräver sin man/kvinna och det är extra tärande.

Så kommer en period av löpning utan häck. Man flyter fram, andra andningen, jämn puls, sol från en klarblå himmel men inom sig, en föraning om att detta trots allt ÄR ett häcklopp. Inget att göra åt.
Häckarna kommer såsom häckarna bör men andas medan tider är.

Ibland stannar man mitt i, mitt emellan två häckar och hämtar andan. Står där liksom "innestängd", en ko i sitt bås, flåsar, andas och undrar hur i helskotta man kan uppbåda energi nog till att nästan "höjdhoppa" över nästa häck. Den är ju så nära, så stor, så oöverkomlig.
En paus men ändå, lite "lånad" tid och enligt det gamla konceptet "det du förlorar i kraft, vinner du i väg!".  Det behövs kraft, massor av kraft, att ta en häck på så nära håll.

Själv har jag tagit beslutet att det just nu är bäst för mig att ha fokus framåt, löpa vidare, häck efter häck i väntan på den där andhämtningspausen som förr eller senare kommer naturligt. Allt annat kostar för mycket.
Häckar jag är rädd för, har respekt för finns det gott om men vid tvekan så blir de svårare att ta, kostar mer. Huvudstupa in i det och så lösa en sak i taget - det verkar funka bäst för mig.

Med rädslan, hon som inte mästrade ovan, i handen hoppade jag rakt in i nästa "häck", dörren öppnade sig och förvånat stirrade jag och min rädsla in.
Vad? Är detta det alla snackar om? Pratar upp? Oroar sig för?
Skrattet bubblar upp. Okej, snyggt, varför gjorde jag inte detta för länge sedan?

Check! En häck till på livets stig.
En ny sak som jag bemästrar, kan, förstår, har nytta av. Växt.
WOHOOOO.
Glömde jag att säga det? För varje häck blir man också klokare, smartare, snabbare, mer flexibel och allt det där andra. Om man bara vill..

Funderade en sekund på att boosta mig själv genom att göra som fyraåringen gör, fixa en lista på allt jag faktiskt kan. Kanske dyker den upp här på bloggen en eller annan dag eller så gör du bara en egen. Vet du hur mycket du bemästrar om du bara ser på det?

Live with passion & Blessed Be!
Namaste