Jag vandrar gatan fram med hunden när jag plötsligt hör grannens glada gnägg."Lite opptatt med ditt?"
F..N också! Jag har snackat högt IGEN! Behövde väl ett expert råd, IGEN, såsom min 13 åriga filosof har uttryck det.
Jo, jag är upptagen med mitt. I STOR skala.
Skrivandet.. Processen.. Framväxandet av en bachelor uppsats. Kunskapen jag inhämtar.
Det bitarna som jag tvingas att skriva in, emot min vilja, forskningen, vetenskaplig utvärdering, tråkigt, torrt språk - det tär på min kreativa själ och ibland ligger irritationen och lurar bakom hörnet. Eller spyan. FY.
Samtidigt, mitt val, mitt ämnen, mina författare, språk som målar, förklara och berättar.
Funderingar, slipningar, långa timmar av klurande där en och annan mening går runt, runt, runt på kontoret. Det landar, det integreras, det skapas på papper och i PC burken.
Att vandra runt i parken och högt orera om blod som inte ankrar, njurar som inte räcker upp och om själar som flyger fritt omkring medan jag kliar mig i den alltmer tillrufsade frisyren borde vara tillräckligt för att skrämma grannar och närboende för en lång tid framåt. Men något inom mig gillar det...
Jag lär mig massor om mig själv. Lär mig om hur jag ältar och idisslar när jag kommer till tals med nya saker inom och utom mig. När jag väger och balanserar.
Världen består ju nu en gång inte bara av det jag gillar, kan förstå och leva med och även därför är det klokt att beakta även den andra sidan. Fundera på vad man kan göra åt den.
Mitt i allt harvande har jag funnit en sorts ny kunskap, ett stycke tillit, några nya förmågor som jag kan tillskriva mig själv och mitt eget hatobjekt förhalandet/uppskjutandet har även det sin tjusning.
När man skall skriva länge måste man nämligen göra annat emellan ty ting måste mogna, gro, sättas ihop och det kan man göra medan man stryker, cyklar, tränar, krattar i trädgården, sover (jodå), äter, vilar, ser på TV eller pillar navelludd... I vart fall om man är lilla jag.
Det visar (i min värld) att det finns något som heter "aktivt" förhalande dvs när man klurar/jobbar på det på insidan men det är inte färdigt än. Mognad.
Nu är det inte långt kvar.. Dryga veckan.
Möte med handläggare imorgon, studentklinik på Tisdag, sen sista rakan för målet...
Sista sammansättningen, korrigeringarna, rivet och draget. Inte låta sig stressa, inte dras med i ångest. Bara en fot framför den andra. Vila i tillit.
Sen skall jag andas en dag eller två.. Ta ett nytt beslut. Men detta beslutet skall jag låta gro fram, mogna, födas i bästa möjliga anda.
Ha en strålande öppning på din vecka.
Live with passion & Blessed be!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar