Dags för nytt på min vision board.

Ibland önskar jag förtvivlat att folk kunde höra på vad man säger, verkligen säger och är det några tvivel så, fråga. Fråga!
På väg emot 45 år prövar jag att bli "klarare i talet" för att undvika missförstånd och ändå, känns det emellanåt som om det spelar mindre roll. Folk hör ändå vad de vill höra.
Vi kan inte springa ifrån den vi är, det är sant, så vi reflekterar genom det vi upplever men om vi ser samma bild gång på gång. Hajar inte vi då till sist att det är oss själva vi ser och inte den andra?

Känner mig rätt färdig med den typer av relationer nu och att vara ensam, tja, det är jag inte rädd för längre.  Att vara ensam är en del av att flytta, att flytta till nya platser, länder och städer.
Vis av erfarenheten vet jag nu att det tar en god stund, ibland år innan man skapat sig ett fungerande kontaktnät och i mellantiden, ja, då är man ensam.
Det har varit en bra träning för mig och jag är nöjd med resultatet.
Skönt är också att ha skapat kontaktnät på många olika platser i världen, att kunna resa tillbaka och känna på de sköna nättrådar man klarar att bevara. Hemma känsla.

Sorgen som likt en fågel har cirklat över mig under en lång period gav till slut upp och flög sin kos, förvånat såg jag upp och insåg att den cirklande fågeln blockerat solen en stund.
När sorgen lättat får glädjen plats igen, glädjen och ljuset. Båda har sin tid men sorgen är en gammal kvinna, hennes steg är tunga och det tar en god stund innan hon släpande vandrat sin väg bort.
Glädjen är ung, hennes steg lätta och hon virvlar in när du minst anar det men hon fyller dig, bubblar, sprudlar och lämnar dig aldrig oberörd. Hur stark hon än är kan hon inte alltid skynda på den gamlas steg, även om hon ibland gör ett ärligt försök, Glädjen väntar tills det blir fri sikt. DÅ slår hon till.

"Tell me about despair, yours, and I will tell you about mine. 
And meanwhile the world goes on!"  skriver Mary Oliver så vackert och andemeningen är tydlig.
DET är det vi kan göra för varandra på denna jordiska resa. Lufta våra problem till varandra,
tillåta alla känslorna och så ser vi dem klarare och kan gå vidare.

Jag funkar så i allra högsta grad. Behöver lufta, ibland tom våldsamt och högljutt och då, vips, faller brickorna på plats, jordningen återkommer och jag kan agera. JAG.
Jag bad ingen annan, förväntar och önskar inget annat ty ingen, nej, Ingen kan göra det åt mig och det vill jag heller inte.
Skämtet på FB för en tid sen var: You can't hire someone to do your push-ups for you.
Den fick mig inte att le, bara att nicka instämmande. Det gäller ju allt.

Min nya vision board hänger upp nu!
Där jag kan se dem varje dag. Klurande, funderande och skapandet gav eftertanke.
Kul att inse att mycket på den gamla boarden faktiskt är här. Det kom.
En av de nya sakerna är "vuxna relationer". Jag är redo för vuxen vänskap enligt ovanstående koncept.  Lite sent, må hända, men bättre sent än aldrig. Friskt lärt, allt vunnet.
(jösses, så mycket klyschor i en mening. ;-)

"Mingel often with good people to keep your soul nourished" Anthony Douglas Williams.
Står numera som skärmsläckare och påminnelse hos mig.
Jag behöver vibrationen, cirkeln, rörelsen utåt, den expanderande. INTE den inåtgående, inte den sammandragande.
Hästens år innebär att utöka, att agera snabbt, vara kvick i vändningarna. DET återstår för mig detta år, jag tar igen det. Snabbhet är min styrka.

Jag ger dig hela Mary Olivers vackra dikt Wild Geese  som en sommarpresent innan jag loggar ur för en vecka. Likt Mauro Scocco tänker jag dra till barndomens nejder så ring inte mig,jag är inte här! Jag lämnar mobilen hemma, tar med mig papper och penna, jag skall skriva texter och några brev, sen får vi se.. Jag hör rösterna som viskar: Lev, Lev NU! 
Live with Passion & Blessed Be!

"You do not have to be good.
You do not have to walk on your knees
For a hundred miles through the desert, repenting.
You only have to let the soft animal of your body
love what it loves.
Tell me about your despair, yours, and I will tell you mine.
Meanwhile the world goes on.
 
Meanwhile the sun and the clear pebbles of the rain
are moving across the landscapes,
over the prairies and the deep trees,
the mountains and the rivers.
Meanwhile the wild geese, high in the clean blue air,
are heading home again.
 
Whoever you are, no matter how lonely,
the world offers itself to your imagination,
calls to you like the wild geese, harsh and exciting --
over and over announcing your place in the family of things."