Skrev precis en text om smärta.Om sorg och svek och mitt i texten tog jag hejd på mig själv och läste...
Vänta nu här lite
OÄNDLIGT TRÖTT! Trött på att små, fjantiga, manipulativa, omogna energitjuvar snaskar sig mätta på min energi. Buzz off!!
Eller som Claires underbara lärare säger "Pell dere vekk!" DRA!
Det får inte plats något ljus här med fokus på alla dessa fegisar, jösses och fy, de skymmer solen.
Denna sommar har varit magisk, vacker och full av ljus.
Tacksam för underbara människor som befäster sin plats i min nya livsplan och i mitt inre.
En kram av en brun arm, en arm som också varit på semester, ett leende som spricker ut, ett hår som doftar bekant schampo, ett mjukt skägg, ögon som söker varandra i lokala butiken, på jobbet, genom bilrutorna. "Hej, mysigt att se dig.. Hur.. Var.. När..."
Mera positivt än att komma tillbaka till skolan förr i tiden.
Norge är varmt som den varmaste semesterort, blommorna outsägligt vackra, sommaren i högsätet.
Skratten har klingat i sommar, rullande och vilda, försynta fniss, bus, vilda upptåg.
Daggen kittlar fortsatt fötterna om morgonen och det finns massor av LJUS. Det har funnits tid för intima möten, sköna naturupplevelser, funderingar, skratt, lite ge fan, lite "lets get some more".
I mina nuvarande rum kastar jag ut energitjuvarna. Gidder ikke mer. "Pell dere vekk, pell dere vekk..."
Ut, ut i ljuset! Finn er nya saker att suga på eller ännu hellre, upplös i solskenet som de drickande vampyrer ni är.
Själv slår jag mig ner på ute trappan med en kaffe och ett ord i min tanke: Karma.
Karma är bitchen, vänta bara, hon kommer och biter er i benen eller snarare, suger er energi som slangen på en avloppsbil. Enjoy.
Jag är inkännande och sensitiv men också urstark, realist och mitt hjärta är gjort av kärlek och allt kan med kärlek fördrivas, tom energitjuvar. Med det vänder vi åter ansiktet emot solen.
Man blir erbjuden en sorgens kappa av dessa energitjuvar, inbjuden i klubben.
Inträdesbiljetten är att vara som de, göra som de, ge av sitt och aldrig be om något. Då är man en del i klubben, blir inte ensam, inte utlämnad.
Går inte på den! Det var frestande en stund men jag är hellre ensam, tveklöst och det är skönt när det beslutet är taget.
Det blir en höst med hinderlöpning. Massa nya häckar men hellre det.
Hellre massor av utmaningarna, rörelse och liv, kanske tom en smula utmattning - hellre det än detta.
"Et, to, et, to - en støvel och en sko!"
En fot framför den andra och så ser vi vart vi landar, en lätt ryggsäck, en bön om gott väder och ett Irländskt sinne.. Jag har ingen aning. Kanske ses vi längs vägen?
Jag kommer att ha ett annat namn, en annan frisyr, andra kontakt uppgifter, annat jobb men leta efter leenden, gå efter skratten och upptågen. Begravningen är inställd.
Galghumorn återställd! Nu, "pell dere vekk". Gå ut i livet och upplev. Vi hörs och ses (om du letar)
.
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar