En väntad, oväntad systemnedstängning.

Jag säger "Semester!" På allvar. För första gången på länge.. Skolan hänger alltid, ALLTID över studenten.  Sökandet efter något att göra hänger över den arbetssökande.
Sökandet efter livets mening hänger över den andligt intresserade.
Jag är alla dessa delarna sålunda - aldrig semester. Nu sa jag dock "Semester" på allvar.
Time-out.

"Fint som snus!" svarade kroppen, inväntade viloläget och skapade en sommarinfluensa utan dess like. "Bra att du vilar så kan vi ordna alla de energi uppgraderingar, system ändringar och allt det andra du tryckt undan" tycktes den säga och skred till verket.
Jag kan välja att tycka det är irriterande eller störande eller fel tidpunkt.
Eller så kan jag välja att stilla låta tårarna strömma medan lederna värker så att jag inte kan bestämma hur jag skall ligga. Oförmögen att tänka på något annat än att bara vila släpper många ting sitt grepp om mig. Imorgon.
Idag är intet utom att ge sig hän åt krafterna.

I nattens mörker ser jag på fullmånen som håller mig sällskap genom fönstret medan jag prövar att likt indianerna andas in dess kraft, växelvis genom höger resp vänster näsborre.
Hostan, slem, en tur ut på balkongen inlindad i ett lakan, fast besluten att inte avsluta min andning.
Månen i Stenbockens tecken denna juli månad handlar om relationer men också om arbete och karriär - vad man vill och inte vill. Stenbocken styrs av Saturnus, "väktaren på tröskeln" - vad vill jag ha med mig in i nästa fas? Vad är färdigt?
Månen står också i kvadratur till Uranus - gamla inkarnationer, dags att släppa, städa, ta farväl av.

Vore jag inte på semester, ursäkta "reparation" hade jag städat hemma. Kastat bort allt som inte längre är väsentligt, som jag inte längre orkar bära med mig i mitt snigelhus.
Istället är det nu kroppens tur tänker jag och ler åt att vara i synk. Under ett av årets två starkaste månar, de som är mest lämpade för städning, kräftmånen runt midvinter/jul och midsommar och månen i Stenbockens tecken väljer min kropp sin uppdatering. Gott.

Till slut somnar jag, mitt i en bön till den helande ÄrkeÄngel Raphael. Visa mig vägen. Rensa det som rensas skall, lyft mig till nya energihöjder. Ge mig av din helande kraft, led mig.
Vaknar till ytterligare en dag, inga tvivel, bara att ge sig hän.
Styrkande annorlunda frukost, nya impulser - det är också semester.
En bok jag normalt inte skulle valt landar i mitt knä, gott.
Jag tror inte längre att "vara i form" bara innebär att det fysiska kroppen är i form. Vi är en helhet.

Tillbaka till de mjuka kuddarna, några rader av något annorlunda och tilltalande. En konversation med mina lungor ut med det osagda.
Så, stillheten. Min kropp gnisslar och gnäller ändå är den i total vila.
Mitt huvud har tystnat i stilla kontemplation över att inte vara i prio. Ögonen vilar på en gardin som dansar emot ett öppet fönster.
Skylten på dörren "Ne pas déranger" Do not disturb.. Non disturbare...No molestar.
Borde vara med tillägget Vänta tills uppgraderingen är färdig. 

Spelar roll. Bara jag som väntar, otåligt, med glädje. Det är ju semestertider trots allt.
As always, Live with passion & Blessed Be! 
Namaste.