I livets dynamiska virvlar kan man ibland "gå bort sig" rätt rejält,tappa ut allt innehåll i den inre resväskan och när man sedan i all hast rafsar samman innehållet igen så märker man inte att något blev kvar... Där ute i dammet, på vägen, i gruset.
Man hastar vidare och sent om sider inser man, oj, jag tappade något. Något jag faktiskt "ägde", något som var mitt, något som var självklart och obestridligt.
Tappar man många sådana "saker" ur sin resväska blir det efter en stund ganska tomt, ihåligt, glädjelöst eller tom sorgset och man inser att något är fel.
Att göra något åt saken... Det är inte helt plätt lätt. Göra vad liksom?
Själv hade jag förmånen att förra helgen få gå igenom stora delar av livet med en vän.
En sorts diskussions revision.
När man tillsammans med någon som "inte var med när det begav sig" får gå igenom sitt liv visar sig saker med en förvånande skärpa. Svåra saker, tunga saker fick suddigare konturer och den berömda "silver lining" kom tydligare fram.
Det bästa var dock, fånga de saker hos mig själv som vuxit fram, det bra hos mig, det som jag inte tillåtit mig att lägga ner i resväskan "än".
Från färden hem och hela veckan igenom, har jag tydligt känt hur dessa saker letat sig på plats.
Tryckt sig ner i mitt medvetande som pusselbitar och ÖKAT min tacksamhet, min glädje och min tilltro. Jag blir mentalt starkare av denna process och det känns otroligt skönt.
Den ängel som följer mig hack i häl och hela tiden nu är - The Angel of divine balance -
och den är närvarande i allt. Balansera upp. Hålla.
Jag har känt "draget" av drömmar i veckan.
Känslan av "och det där och det där och det där" har jag lust att pröva på, lust att göra.
Svåra saker, annorlunda saker, lätta saker... Det bästa är - ingen av dem känns längre omöjliga eller ouppnåeliga. Det reder sig vad det lider säger hjärtat och vilar i sitt gnistrande gröna palats.
Jag "vet inget mer" än jag gjorde förra Söndag om vad som står bakom nästa hörn men det gör inget, vad det än är, så är det rätt.
Envist håller jag fast vid några av de verktyg jag har använt en stund nu, jag vet att de fungerar.
I veckan skall jag besöka en annan station, lära några nya "tricks". Inget är fast, inget är lovat och leende inser jag att det vill jag inte heller. Detta är ett mellansteg medan allt annat förbereds.
Det pirrar till. Att utmana sig själv på en ny arbetsplats är alltid lite pirrigt. Skönt.
Veckans nyheter och nyhetsflöde har också upprört mig. Mycket.
Den delen i mig som jobbar med hälsa känner hur det missriktade informationen står mig upp i halsen men likgiltigheten inför det har lyst med sin frånvaro. Den är ersatt.
Ersatt med en tanke som börjar med "NEJ,nu får det vara nog! Dags för en..."
Det finns inget "tamt" med den känslan längre och det känns så gott! Tilltro. Konkreta funderingar.
Mina dagar tillbringas utomhus och ensam, nåja, i stort sätt och till trots för regn, snö och slask har jag njutit veckan. Osannolikt vackert utomhus, fallna löv, snöns intåg.
Inne i mig har värmen varit påslagen. Lugnet.
Neale Donald Welsh höll webseminarium denna veckan där ett huvudtema var - inget i ditt liv är fel, ingenting har någonsin heller varit fel.
Provocerande tanke när man haft tuffa upplevelser eller sitter mitt i dem men detta till trots kan jag känna att han har rätt.
Oktober springer emot sitt slut, såsom den galopperande hästens år skall och barnen här hemma pratar redan om "julkalender". Själv tycker jag mest just nu att det är jul varje dag.
Vad skall ske? När?
Nu skall jag använda min Söndag till att genomföra allt det jag har lust med idag och lite av det nödvändiga.
Filmen "The Bucket list" flashade förbi på TV igår, dottern och jag grät.
En påminnelse helt i linje med resten av veckan och glädjen av att få "förälska sig i livet" och i mig själv igen fyller mig.
Njut din Söndag. Res med flödet, inte emot.
Live with Passion & Blessed BE
Love & Light, M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar