Jag är upptagen av hälsa. Det är mitt jobb, mitt intresse, min passion och livsluft.Till det hör att jag är upptagen av "individualitet", ett rätt negativt laddat ord men jag menar det i form av "att få skräddarsy min tillvaro så den passar mig, välja och välja om när behov finns".
Från mig, i mig, ur mig!
När valmöjligheterna är så många blir det lätt så att man blir stående och vela lite, väger för och emot, känner in och risken man tar är att man inte kommer någonstans alls. Positiva sidan av detta är, man blir intuitiv, flexibel, är dynamisk och alltid på väg, alltid öppen.
Alternativet är - köpa något färdigt. En åsikt, en väg, en måltid, ett val och så hålla sig till det, oavsett.
Jag väljer det första. "hellre lite velighet i hörnet än ett oflexibelt helvete!" Mitt eget citat.
Skämt åsido, som alla vet så kommer vi i situationer lite då och då när vi måste välja eller välja om och fokus riktas då emot det område där förändringen och valet skall till.
I mitt fall här och nu, mat. Hmmmm.. Inte helt okomplicerat.
Min inre klocka signalerar behov av en förändring.
Vissa rutiner funkar bara inte längre, de ger tom symptom. Andra känns bara passé.
Det är inte gott, det känns inte bra i munnen, det smakar inte, kittlar inte sinnena och gud vet vad.
Fel, rätt och slätt och dags för omval.
Vad vill min kropp? Vad vill jag?
Lite råd får jag av att läsa på, se igenom gamla noteringar och anteckningar.
"Jaha ja, det var så ja. När kroppen reagerar med A kan man leta efter signaler i...... Då kan man äta......" Fakta. Tekniska termer. Så, pröva ut, testa en stund, en ganska lång stund faktiskt. Utvärdera.
Medan man gör detta så "faller man offer" för alla dessa färdiga koncept, dessa "följ mina regler till dessa punkter och du är EN.." Tamtamtaaaaaaa, trumvirvel, och så en tillhörighet.
De hippaste av hopparna just nu är LCHF och så 5:2 dieten. I Norge kör också regeringen med en "Minska saltet kampanj" så man bombarderas från alla håll. Vad blir kvar på min tallrik? I min mage och mitt system?
Kontentan blev - jag följer min egen melodi.
Jag prövar mig fram. Plockar bort det jag inte tål, först och främst, ersätter och skriver matdagbok.
Smakar, ser på färger, lägger upp, experimenterar.
Tar mig en tur till den ekologiska grönsakshandlaren. En njutning för mina sinnen.
Fulla lådor, klart markerade och jag får TA på allt. Sniffande, skrapande med fingernaglar, klämmande, beskådande tar jag mig fram, som en blodhund med en klar vittring.
Korgen fylls av dofter och färger.
Imponerad tar jag ner hans mango frukter från hyllan, andas in. De doftar som de på träden i Australien och sist jag handlade här smakade de så också. Väljer. Vrakar. Ser på nytt. Komponerar.
Framme i kassan kommenterar jag mangon, berättar om min upplevelse från sist, mina tankar om att köpa mango i Norden annars och att jag funderar på "HUR I h..vete han lyckas" där alla andra går bort sig.
Han ler, ler brett, tackar för komplimangen och rör vid grönsakerna i min korg med mjuk hand.
"Jag är uppvuxen i ett land där mango växer naturligt, jag vet hur de skall plockas när de är omogna och jag vet hur man får dem att mogna långsamt.
Alla mina grönsaker och mina frukter är mina barn. Jag behandlar dem som det. Var och en av dem är sin egen individ och har sina egna önskningar och livsnödvändigheter. Jag?
Jag är bara deras tjänare, deras far, deras beskyddare".
SÅ, skall en slipsten dras tänker jag när jag går ut ur butiken med mina fulla kassar av läckerheter.
Mat är kärlek och jag vill se min mat när jag handlar och jag vill handla av någon som han, en man som lever sin passion och som är villig att ge mig bästa möjliga vara.
Såklart vill jag stödja honom med mina inköp. Han stödjer ju mig.
Ett steg är avklarat och skall sättas i rutin. KLar att ta mig an nästa.
Live with passion & Blessed BE!
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar