Kanske du? Jag vet att jag gör det!
Jag vill ha en naturligt "flow" i mitt skrivande, jag vill hålla tråden så visst, jag har varit här inne, skrivit halva inlägg, lagt dem till sidan och så, funnit en tråd att spinna vidare på. Dock inte här.
När tiden är mogen, när eleven är mogen, då kommer läraren heter det i ett vackert citat som tillskrivs Buddha och flera gånger i livet har jag sett att det är sant, det stämmer.
För mig har den senaste tiden inneburit att återknyta till lärare men på ett nytt sätt, på jakt efter andra delar av deras undervisning eller gärna nästa nivå om du så vill.
Den vakna av er läsare ler nu glatt och säger: Jasså, hon gör detta pga att hon vet att det är Merkurius retrograd och så skulle det säkert kunna ha varit MEN det började innan, långt inom mig.
Skall jag vara helt konkret är jag teknologi trött. Trött på "postande", trött på delande utan fysisk närvaro, trött på sms, appar, email och bilder dragen ur deras kontext och där delandet inte innebär att stilla sitta och se på samma sak, känna värmen från varandra, se leendena spela i munvinklarna.
Oändligt trött på alla mobiltelefoner och deras oändliga funktioner och krav på uppmärksamhet i alla livets skiften.
Att "larm och rädda världen rapporter" gör mig galen, det vet ni också, så den tar vi inte igen, jag avskyr att jag upprepar mig här men det gör mig passionerat irriterad.
Behovet av en motvikt blir så tydlig. Livet är inte bara rosenrött men det är heller inte så jävligt som många framställer det...
Bottenpluggen föll ur mig helt häromdagen när någon på Facebook postat en bild av djur som kokades levande.. Alltså, jag vet att det sker, jag är inte blind och dum, jag skriver på varje protest lista som skickas ut, jag ger aktiva bidrag till organisationer men jag undanber mig dessa bilder.
Sanna eller osanna, de skapar bara tre känslor i mig, vanmakt, sorg och vrede.
Ingen av dessa är konstruktiva, ger energi eller skapar förändring då de alla i sin grund är förlamande.
Hay House firar nu i Maj med sin World Summit och att återigen koppla upp sig emot Louise Hays livsverk är balsam för en trött själ.
Mirror work", alltså jobba med dig själv via spegeln är denna fantastiska dams främsta verktyg och i denna spegel använder du dig av affirmationer.
1990 mötte jag "Älska dig själv, hela dig själv" för första gången. Tre år efter min mor hade avlidit och jag fick den i handen av en psykolog som trodde den var något för mig.
25 år senare återupptar jag de affirmationerna jag lärt av Louise, även om fokus denna gång är lite annorlunda så är känslan densamma. De behövs!
 |
| www.louisehay.com |
Senaste boken har hon skrivit tillsammans med kollegan Robert Holden och den heter "Life Loves you!"
Har jag förstått det hela riktigt så knyter den samman enkla trådar av Louise och Roberts gemensamma väv av kunskap till något som blir tillgängligt för oss alla, enkelt och matnyttigt.
När boken landat här, om en liten stund, får jag säkert anledning att återknyta till den.
Robert Holden vågade under samma summit ställa en viktig fråga - vad är skillnaderna och likheterna mellan affirmationer, bön och poesi?
Något jag funderat över den sista veckan, insett att i mitt liv går de ofta hand i hand med varandra och de tvinnar en väv av energi. Vad tänker du? Finns det gränser mellan dem för dig och i vad består de av i sånt fall? Vore spännande att veta vad du tänker, hör gärna av dig med dina funderingar.
Här står jag nu! En vecka efter min fullmåne ritual, den som skedde i mitt tecken den 18/5, med andra ord, den dagen jag började mitt nya solår och jag började med att sätta tonen för de kommande året genom att sätta gamla och nya verktyg i bruk.
Jag kommer att blogga om dem, helt säkert, och andra saker som kommit upp.
Tills vi hörs igen...
Njut helgen. Live with Passion & Blessed Be.
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar