Mina kommande 45 år.

De senaste sex dagarna har fokus varit på att jag klivit över tröskeln,
tröskel till mina bästa år, mina bästa kommande 45 år.
Sen jag var en liten pilt, sen jag lärde mig att tolka tecken har jag vetat - livet blir bättre vad det lider.
I vart fall i mitt fall, i vart fall om man ser till informationen given.
"The ending of an era, the turning of a page.."

Maj har klivit in nu, Måndag går startskottet och jag känner mig nyfiken och klar.
Till och med på natten kommer bearbetningen.
Jag drömmer om busshållplatsen, om resan jag inte vill göra och istället dyker en av mina musikidoler upp. 
En man som levt igenom så mycket, en man som lever varje dag med sitt bagage och som hanterar det. Han har byggt sitt liv från att bara ha handlat om musiken till att bli ett träd med många starka grenar, varje gren symboliserar en del av honom, en av hans passioner.

I drömmen vandrar vi tillsammans genom de olika sakerna vi gillar att göra, som vi känner passion för, vi vänder och vrider, vi diskuterar och drömmen är lika klar som dagen.
Mitt i drömmen uttrycker jag "Men jag bär på så mycket bagage, hur skulle jag kunna?"
Han ler, puffar mig lätt och säger "Vad är ditt bagage i jämförelse med mitt? Jag klarar det!"
Vår summering är, man får göra fel, man få leva ändå, man får försöka igen och drömmarna är öppna.  Fri luft!

I slutet av drömmen äter vi middag hemma hos honom, jag träffar hans familj, självklarhet, omsorg, delande av en gyllene stund.
När jag vaknar är drömmen och budskapet klinkande klart - mina kommande 45 år.

Men en sak ser jag inte, den gåvan får jag av en vän, senare på dagen, över telefon. Jag berättar om min dröm, hon lyssnar, vi diskuterar detaljer och innebörd.
Så säger hon plötsligt "Ja, han har ju många aspekter som liknar dig, den sångaren, en manlig del av dig!"

Tack Marie! De orden satte mig på spåren av ytterligare en dimension av min dröm.
Jag såg den inte, så upptagen att tolka budskapet, därav dubbelt tack till dig.
Som ett gummiband alltid måste tillbaka till sin ursprungsposition, som vattnet alltid rinner tillbaka till källan så känner jag mig dragen in i det nya.
Det faller på plats!

Marie, som delat denna diskussion, som fyllt på med viktig info gav mig idag också låten nedan, en skön låt som hon associerar med det vi samtalat om i det sista.
"I think I'll take a moment to celebrate my age...", precis så är det, come so far, let it continue. 
Ordagrant känner jag inte igen mig i texten men andemeningen är skön och tilltalande.

Njut Tim McGraw (finns en del att njuta där!)
Njut att Maj öppnat sig i all sin prakt och världen därute är prunkande grön och det är lätt att bygga nya grenar till ditt passionsträd.
Vilka önskningar har du satt till sidan på slutet? Vad gör du för lite av?

Live with passion & As always, Blessed Be!