"Allt du egentligen behöver göra är att sluta oro dig så mycket för framtiden och vända den oron till förväntning" - något sådant sa en kollega till mig för någon vecka sedan fast med lite andra ord.Allt kommer till oss när vi behöver det, när vi är redo att höra...
Själv tog jag den hinten! Just då plågades jag av beslutsångest, ett stort beslut skall tas och framförallt, jag plågades av en framtida händelse, oro, ångest, rädsla, obekväm, allt på en gång.
Igår när jag landade på jobbet knatade stationsansvarig omkring från fönster till fönster, likt en huvudlös höna men i hans ögon fanns en längtan som det inte gick att missta sig på.
"Ähum.. Vad gör du?" Jag kände mig lite som om jag såg rakt på någons hemlighet.
"2 timmar, 26 minuter till semester" svarade han, vände på huvudet och log brett innan han tillade:
"och hade någon jäkel kommit och sagt nu att jag får semester först i nästa vecka, tja, då hade det inte blivit nådigt!"
Jag hämtade en kaffe till honom och till mig, vi slog oss ner för ett samtal, för att tillryggalägga några av hans "minuter" tillsammans. Lätta bördan.
Samtalet vandrar som alltid lätt, från ditten till datten, när han plötsligt kommer tillbaka till temat.
"Men de säger ju... Att allt är bäst precis innan. Alltså detta är de bästa sekunderna, minuterna av semestern, precis INNAN den har börjat.
Helt oöppnad ligger den där, full till bredden, alla minuterna, alla händelserna, alla blivande minnena, och inte nog med det, den har all min uppmärksamhet, all min glädje och all min längtan!"
SMACK! Den satt mitt i pannan på mig som ett, ja, jag tänkte skriva pannskott men det är så fult uttryck. Nåja, du fattar.
Jag är en rätt snabb person (på alla plan), jag är lösningsorienterad och resursstark, vilket gör att jag ofta tror mig förutse det som skall ske innan det sker och så fixar jag det, innan, under, och i värsta fall, lite efter. Framtiden är då något som ofta skall... lagas, hanteras, ordnas med.
USCH, det där sved att skriva men lite så är det. Kontroll.
Lite tröst borde komma ur floskeln "jag vet, jag är inte ensam om det" men ju mer jag tänker på just den desto ledsnare blir jag. Många som gör just det där leder till så mycket stress, spänning och andra mindre önskade känslor.
Väl hemma, knappt inne på hallmattan möter jag tonårsdottern som har "angeläget" skrivet i pannan och ganska direkt frågar hon:
"Mamma, var är "chill-flaskan?"
Chill är engelska och betyder lugna ner dig, slappna av och "chill-flaskan" är en flaska med "lugna ner dig örter" för barn.
Jag känner mig lätt förvirrad, chill nu? Nästan fyrtio grader varmt ute, strålande sol, vatten i poolen, glass i frysen, läsk i kylen, frukt i korgen, nytt spel på PC:n (om man vill vara inne).. Kunde fortsätta här men vad är problemet?
"Jag har ferie ångest, jag räknar antalet förbrukade dagar och vad jag har gjort med dem... Åh, herregud, vad fort det går, det är snart skola igen, snart prov, snart...."
Hon fortsätter en ändlös litania av ord och allt jag kan tänka är, vart är "chill-flaskan"?
Nejdå, skämt åsido, vi satte oss i trädgården, vi diskuterade tid, vi diskuterade förväntning, vi plockade ner och ituv vart känslan kom ifrån och bäst av allt, vi jobbade på att ersätta den med en annan.
Polariteten här blir så tydlig..
Jag har grunnat denna sommar, kommit fram till att jag faktiskt lever mycket av tiden i en framtid som inte ens är sann, jag vet ju inget om den, mitt huvud bara hittar på.
Det jag missar då är närvaron i nuet, möjligheterna att faktiskt och på riktigt ta vara på de chanser som uppkommer när man är i nuet, i förväntan.
Hur många fantastiska ögonblick har du i din livs historia?
Sista skoldagen, första gången du cyklade själv, semestern i Italien, mötet med första kärleken, första kyssen...Jag kan fortsätta i evigheter men frågan kvarstår, blev något av dessa ögonblick såsom du föreställt dig i förväg?
Eller var du i ögonblicket för upptagen med att känna på skillnaden mellan bilden i ditt huvud och den verklighet som utspelar sig i detta nu? Många av våra mera irriterande och traumatiska ögonblick skapas just så...
Kvinnan som missar kyssen då hon hela tiden tänker "Herregud han skulle ju vara mörk och stilig"
och känslan av den, den går henne helt förbi. Magic is lost.
I min vardag idag jobbar jag på att stå i min förväntan...
Jag vet det kommer strax en semester... Jag vet det kommer ett kontrakt..
Jag känner draget av föredraget, samarbetet, kyssen, det nya taket, segern, bilen..
Det härliga magiska draget av "julklappar" jag ännu inte har öppnat, händelser jag inte vet något om, inte tänker grubbla över... Vi löser dem allteftersom, när vi kommer dit, när tid är.
I nuet är det sommar, varm, het, förförisk Skandinavisk sommar.
Kvällspromenader i korta kjolar, tjattrande fåglar i varje träd, blommor i praktfulla kläder, mjuk gräs, varm asfalt och ett svalkande hav.
Dagen bär inga bekymmer så varför skall jag?
Det är lov, det är gott... Förväntan inför morgondagen, närvarande i nuet.
Live with passion & as always, Blessed be!
Namaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar