Vända dagen

Igår var det fest och glam.
Yngsta prinsessan fyllde sex år och hon vet hur man drar en slipsten, hur man fixar ett party.
Det är lätt att dras med, känna lycka och glädje i stora mått och jag är så tacksam för det.
För den egenskapen hos henne, för att hon är hon med allt vad det innebär.

Idag är en tyngre dag. Idag är en dag med historik och laddning, en mindre positiv sådan och känslorna flyter som korkar härhemma. Äldsta dottern lider mest och hennes smärta och tyngd i situationen gör mig bedrövad och tungsint.

Då attraktionslagen är ett faktum för mig, och då jag valt att inte längre ägna mig åt drama eller ältande så behöver jag ändra mitt fokus, min utgångspunkt.
Jag fokuserar tacksamheten i stort och smått.. Allt i min närhet dammsugar jag efter denna känsla och ganska snart går det av sig själv.

"Jag är tacksam för den ändlösa ström av rent vatten som alltid finns i mitt hus, varmt vatten att värma, tvätt och skölja min kropp under, kallt vatten att rensa och nära mitt inre med. 
Jag är så glad för min livsglada frisör och hennes härliga tips på saker som gör mig och min värld skönare. Varje gång  jag rör vid flaskan i badrummet ser jag hennes leende och det ger mig ett leende inombords. 

Jag är så tacksam för att jag får gå till jobbet på morgonen, innan de flesta ens gått upp, gå dit på mina friska ben med min härliga kropp som sakta väcks ur nattens slummer. 
Jag andas in doften av alla sommarblommor, jasminens förföriska toner, rosens jordnära, en dröjande liljekonvalje i fjärran och lyckan över att leva just denna sommar, denna dag, denna stund fyller mitt bröst. 
Jag känner lycka och lugn, i nuet sker inget och gårdagen kan inte ta mig, tacksam för att den gått, tacksam för att den är överstånden. 
Bland lyckan och lugnet hittar jag leendet, tusen tack för det, förväntan inför det som komma skall men just nu, i detta nu, räcker det med det fulla glaset i min hand. 

Jag är på precis rätt plats, precis rätt för det jag behöver just nu och djupt inom mig hör jag tonerna av "Bibbidi bobbidi do", det kittlar i lugnt, det ruskar runt i mitt inre, skapar glädje och magi. 
De vuxna som samlas runt min dotter får mina tårar att rinna, tacksamheten att flöda över, så mycket klokskap, så mycket värme, så mycket kunskap och hjärtat känns som det skall sprängas. 
Med dottern gör jag en rolig mental bild, en scen ur Rambo (som superhjälten) men alla rollerna spelas av de vuxna, de kloka, av medlemmarna i "laget". 
Scenen blir till ett plåster, ett stort, varmt plåster och vi överträffar varandra i galna detaljer och skrattar tills tårarna rinner... Tacksam för lättnaden. 

Jag sänder en tacksamhetens tanke och en varm kram till den svenska polisen. Bäst i världen, kanske bäst på denna planeten - jag tänker inte jämföra. 
De är också superhjältar, i sin vardag och i mitt sinne, så tacksam för deras osjälviska backning, deras omtanke och hjälpsamhet. Hatten av och som sagt, stor kram. 

Värmen fyller mitt inre då jag placerar mig själv i cirkeln av vänner, ser ansikten upplysta i eldens sken, tillgivna, kärleksfulla, glada, busiga och inte minst,närvarande. Så mycket kärlek i varje cell, vem kan vara fattig då? 
Jag upplever pirrandet i utmaningen, den som väntar mig, sliter i mig och det dynamiska i att leva slår mig - inget står någonsin still. Inget blir någonsin färdigt, önskningarna, behoven, det dör aldrig eller det behöver i vart fall aldrig dö, om jag inte vill, om jag inte låter det. 
Tacksam för känslan av att ha en palett av känslor att välja mellan och att det står mig fritt att göra det. 
Tacksam för denna dynamiska känsla som kallas "livet"! 

Live with passion, practice gratitude & as always, Blessed you are! 
I kärlek,  Maud