Dreamtime med Björnen

Det finns många energimediciner därute, många strängar för den som önskar spela på den lyran och tur är väl det!
Vi gillar ju inte alla att skapa samma musik, så olika verktyg behövs.
Personligen har jag valt mina, de jag kan riktigt bra, de jag har övat på, de jag gillar att smaka på och de jag bara gillar att äta till dessert (lite då och då).
Så finns det "de andra", de där jag bara kan namnet på, har en hum om vad de innebär men absolut inte är bekant med i någon närmare grad.

Schamanism är en av dem.
Såklart, Schamanism finns också i flera former och delar av det som lärs ut är jag enig med där jag står, t ex att naturen är besjälad.
Men den kunskap jag ev bär gällande ämnet är mer sådant som jag inte sorterar in under Schamanism utan någon annanstans, om du förstår hur jag tänker.

Därför blev jag förvånad när jag häromkvällen, efter träning och när sjukdomens föränderliga energivågor skakade mig, vandrade in i kraftdjurens värld. En värld jag absolut räknar till schamanism.
Mera "intellektuellt nyktra" individer skulle säkert ha avfärdat det hela som en feberdröm, det är måhända korrekt men jag har i mitt långa liv aldrig "drabbats" av en dylik feberdröm.

Björnen var det centrala djuret i min dröm.
Först i drömmens utkant, så vaktande, så närmare och närmare, tydligare och tydligare i sina avsikter tills jag slutligen hade den helt över mig.  Jag kunde känna björnens andedräkt, dess undersökning av mig, dess värme, ty den stod rakt över mig eller rättare sagt, låg, den var tung.
Närheten till björnen gav mig en tydlig känsla, den gav något till mig, den lämnade nåt.
Nåt jag skulle ha, nåt jag skulle ta vidare.

När jag "vaknade" eller satte mig upp hade sjukdomen helt tagit över min kropp, ändå hade jag svårt att avgöra exakt vart jag hade "varit", i drömmen eller djupt, djupt i meditation.
Alla sinnen var fortfarande "fyllda av björn" och SÅ brukar inte mina feberdrömmar utveckla sig.
Mina feberdrömmar är tokiga, osammanhängande, vakna och sovande, stökiga, kort och gott. 
Dagen gick i den totala introspektionens tecken, feber, och resor mellan kända och okända världar, totalt släpp på krav och mina vanliga sysslor men björnen stod kvar. Närvarande. På vakt.

Nya dagar randas, energierna återvänder och med de frågorna - vad lämnade han, björnen?
För det var en "han", en björn som var av det manliga könet... Vad ville han mig?
Jag har några djur som följer mig men, har aldrig sett någon björn.
"The Druid Animal Oracle" som jag äger och älskar gav mig några ledtrådar:
"Primal Power, Sovereignty, intution married to instinct... och vidare: arbete med björnen ger dig chansen, att liksom Arthur, bli en andlig krigare.  Du kan komma i kontakt med mer av din styrka genom giftemålet mellan instinkt och intuition." 
Spännande, spännande. Men det räckte liksom inte, så jag ringde en vän. En som är bevandrad i de Schamanistiska världarna och värderingarna, någon jag litar på.

Jag möttes av ett jätteskratt, lite pinsamt för mig, jag berättade ju en känslig historia.
Så sa han i påstående ton:  ÅH, it is time for you to be "Licked into place". 
Blir du förvånad om jag "ställde mig något frågande" till det påståendet.

Min vän förklarade att enligt sägnen ser en björnunge ut som en hårboll när den kommer ut och kräver envist slickande(och andra omsorger) från sin mamma, gång efter gång efter gång, under en lång period innan den tar formen av och ser ut som en björn.
En sorts formande.
I hans schamanistiska tradition ansågs detta vara den traditionella initieringen till
Schaman/läkekvinna/spirituell krigare.
"Har du börjat med något nytt på slutet? Något du inte behärskar?"
"Mmmmm" jag vågade nästan inte uttrycka orden.
"Bra, bra!!Fortsätt framåt. Bjud in björnen igen. Den går ingenstans innan den är färdig. 
Den är mycket territoriell och har den "valt" dig, ja, då får du gott vänta tills den är färdig med dig!"

"Men jag har inte valt den!"  jag kände mig som ett envist barn.
"Nej," sa han stilla "tror du verkligen att det har någon betydelse? Man väljer inte sina kraftdjur och dess "olika tider hos dig", man blir vald, man finner sig i det!" 
För mitt inre öga såg jag den mäktiga björnen, kände hans sträva varma päls, hans våta nos då han andas i mitt ansikte, nej, jag har inte mycket till val.

Min kontakt fortsatte berättelsen om björnen, om dess placering i väst på det stora energihjulet, om dess sökande efter den söta sanningen men också om dess introspektion. Om dess inre styrka, dess auktoritet, beskydd, och förmågan att stå stark.
Han valde också att peka ut kopplingen mellan Björnen på himlen, den som påminner om vår koppling till det andliga och förfäderna men som också knyter an till jorden, björnen bor i grottor/hålor. Han lade leende till att allt detta kopplas till slutet av April, min födelsetid, mina dagar.
Han talade om dess förmåga att gå i det tysta och därifrån ta sig via Dream Lodge, till att förverkliga drömmarna och instinkterna, få dem in i den materiella världen. Magi.

När vi var färdiga lade jag mig utmattad på soffan igen...
Så mycket orkar man med feber. Jag tillät mig glida in i meditation, vandrade vilsamt genom lagren och där, där stod han igen, liksom vid kanten av sitt område, manade och lockade.
Jag kände min tunga utandning. It is bear time!

Live with passion & as always, Blessed you are!
LOVE