Far

Bland suddiga fotografier i "slänga hörnan" hittar jag det...
Ett fotografi av mig och min far.
Jag talar, ser på något i fjärran, förklarar. Han, han ser bara mig, hela ansiktet lyser av kärleken.
Kärleken till mig.
Det slår mig rätt i hjärtat.

Min fars och min resa tillsammans var en berg och dalbana, minst sagt.
Till trots för detta fick vi något få får, vi fick förlåtelsens tid. Vi hann.
Vi nådde fram och vi fann, i de sista skälvande minuterna, ett samförstånd i våra olikheter.
Jag kan välja att alltid undra om varför det inte kom tidigare, varför vi inte fick det till...
Eller så kan jag välja tacksamhet, en oändlig tacksamhet för att vi satte ihop pusslet, vann priset. 

De första 7 åren var bara lycka mellan mig och min far, min Jupiterpappa. Det har jag skrivit om förr.
Han var navet som allt snurrade runt, han var Solen och himlens mitt...
Dit kommer jag ibland tillbaka. Till flickan, hon som vid fönstret väntar på sin älskade pappa och ofta sjöng jag:
 

"Pappa, kom hem för vi längtar efter dig
Kom innan sommar'n är slut, lilla Pappa
Åskan har gått, och om kvällen blir det mörkt
Stjärnorna syns nu på himlen igen

Allt jag vill ha är ett halsband av korall
Ingenting annat det kostar för mycket
På våran tomt är det nu så mycket bär
Och fullt med ungar har fåglarna här
Sjön är så varm och vi badar varje dag
och jag hoppar i utan att bli rädd
för nu simmar jag så bra

Vi har så fint, nu i vårat lilla skjul
Och en liten gran har vi också sett
En som vi kan ha till jul
Detta har jag
Skrivit nästan bara själv
Och jag skall börja i skolan till hösten
Pappa, kom hem, jag vet något som du får
Nu slutar brevet från din Elinor"

Min pappa var bara borta över dagen...
Min sång slutade alltid med "Och nu slutar brevet från din lilla MY"

Ha en fin fars dag där du är, far.
Fast jag vet du är också här, känner dig så nära, just idag, just nu.
I kärlek, Din lilla My.