Gubben skrockar i skägget så att jag nästan inte hör vad han säger och sådär mitt i träningen fattar jag inte mycket heller.
Faktum är, jag tar mig en ganska lång bit, innan ögon faller på mina uppkavlade underarmar och jag fattar vad han egentligen sa.
Jaha ja, han menade så.
Har du någon gång sett Petter köra för fullt i ett skidlopp? Noterat något med hans underarmar?
Även om det är jättekallt så kavlar han titt och tätt upp skiddräkten, frilägger underarmarna eller beskyddar dem bara med understället. När det sedan blir jättevarmt framåt våren gör han enkelt om dräkten till en ärmlös sak eller kör med helt bara underarmar, snön till trots.
Jag har aldrig hört honom göra en intervju gällande detta eller ens ett uttalande men jag förstår honom, tror jag, lider nämligen av samma sjuka.
.
Ju hårdare jag tränar, desto varmare underarmar, obehagligt varma till och med, och när svetten lackar så frilägger jag gärna dem. Man liksom känner att de behöver andas.
Precis som för Petter har det alltid varit så, faktiskt så länge jag kan minnas och i alla sporter och väder. Hatade ridjackan med tjockt foder när jag var ung, den satt som klistrad.
Med en mor som alltid kramade snöbollar med bara händerna pga värmen och med egna "varma" händer i tillägg har jag inte ens betecknat detta som konstigt, bara konstaterat fakta.
Första gången jag såg Petter tänkte jag bara - hurra! En till! Och så var det färdigt med det.
Åren har dock väckt lite nyfikenhet... Varför?
Tittar man genom de glasögon som västerländsk medicin har på sig då är det illa ställt.
Varma, svettiga underarmar får sisådär en 830 träffar vid ett medicinsk sök dvs just det "symptomet" finns med i en massa diagnoser. Det är rätt lätt att få kalla fötter och bli rädd när man harvar igenom sånt... Att litteraturen också påpekar att svett på underarmarna borde vara mer eller mindre omöjligt pga antalet svettkörtlar.
Dock vet jag, med min bakgrund, att platser man svettas på är en ärftlig grej och kan variera inom helt hälsosamma variabler. Det som också talar till min fördel är att jag haft det sedan jag var barn, precis som Petter, det finns bilder på oss båda.
Traditionell kinesisk medicin blir detta lite enklare.
Från fingerspetsarna till armbågarna strömmar det nämligen en floder av energi, i de meridianer som har sin startpunkt eller slutpunkt på fingrarna.
Ytterst i spetsen ligger flodens källa, tydlig, kraftig så växer sig floden stark och bred, helt upp till armbågen och där vänder så strömmen inåt, mot djupet, mot organen.
När jag första gången hörde talas om detta, fick pröva att påverka den yttersta punkterna på fingrarna, de sk jing well punkterna (och deras fyra kompisar upp till armbågarna) så visste jag att jag hade hittat förklaringen.
Dessa punkter långt ut på kroppen påverkar mycket centrala delar såsom organ/funktion i bröstkorgen, huvudet samt emotioner och används mycket inom traditionell akupunktur pga deras enastående påverkan på kroppen och sinnet.
Min typ av konstitution är sådan att jag är i behov av rörelse, får jag inte det stagnerar jag, blir rastlös, seg, fundersam... Så, träningen får det att cirkulera centralt i mitt system, både bröst, bål och rygg. Om detta skapar vågor ner i meridianerna låter jag vara osagt men det känns onekligen så och har jag lite tur får jag fråga Northug någon gång om hur han upplever det.
Tills dess njuter jag av mina små egenheter.
Jag väljer att skriva om detta då jag vet att det är viktigt att lyssna till och känna sin kropps signaler, gör du det så hör du snabbt när något tappar sin klang eller ändrar frekvens.
Många av framtidens terapier handlar om resonans - hur vibrerar vi?
Vad behövs stämmas om och upp?
Allt handlar om den inre guidningen, lyssna, lära känna, följa.
Mer om ett signalsystem, mindre om sjukdom.
Ha en strålande Fredag därute!
Live with passion & as always, Blessed you are!
Joy and Love
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar