Tänka, tänka, tänka!

Jag vaknar två sekunder innan klockan, hinner precis reflektera över vad den kan tänkas vara och då, då går alarmet.
Min vana, mitt vanliga sätt att vakna är bruten, förstörd och kaputt ty jag tittar ner i telefonen, ser ett meddelande och så, galenskapen går igång.

Oftast vaknar jag nämligen före klockan, stänger av larmet, undviker telefonen tills mina morgonrutiner är över.  Jag vill hinna tacka dagen för att den kom, se mina drömmar, sätta intentionen... Men inte idag!

Meddelandet innehåller en fråga, innehåller något akut, väldigt akut och mina tankar går från sömniga, mjuka linjer till 380 km/h på en gång. Hur lösa detta?
Vad göra med det? Vart hitta svaren? När...
Jag lämnar badrummet och långt senare på dagen inser jag att jag bl a inte spolade men det var en petitess i jämförelse med andra saker jag tappar grepp om denna morgonen.

"We are dying from overthinking.
We are slowly killing ourselves by thinking about everything, think, think, think. 
You can never trust the human mind anyway. 
It is a death trap! "      Anthony Hopkins.

Vi lär oss att tänka, tänka, tänka... Analyserar, kontrollera, bara för att så analysera igen, och kontrollera, igen, igen och igen.  Och medan vi gör det vänder "chansen" på klacken, går ut genom dörren i sin jakt på någon som ser den...Tyvärr! Den är alltför sann.
Jag menar inte att vi skall kasta oss huvudstupa ut i allt, besinningslöst och utan eftertanke MEN det måste väl finnas en gyllene medelväg?

Cheryl Richardsson alias "Coach-on-call" berättar generöst att så fort hennes hjärna spinner iväg på detta sättet så, oavsett situation, sätter hon mobilen på 10 minuter, andas, mediterar tills hjärnaktiviteten lugnar sig.
Bra idé! Ingen skall egentligen springa runt och agera i detta stadiet, smöret hamnar ju i mikrougnen och man försöker envist sätta igång värmesättningen på kylskåpet. Så, mindfullness och meditation är ett alternativ.

Att lösa något av det som snurrar... Det brukar också fungera för mig.
Är det någorlunda bearbetat, tja, då är det ibland bäst att hoppa, se om det håller, och så anpassa sig därefter. Få något ur huvudet och ner i materian, ibland är det min lösning.

Byta fokus. Att faktiskt släppa taget om det man går och grunnar på, göra något annat, gärna med något som kräver fullständig uppmärksamhet eller som tömmer kroppen ordentligt. Det kan också bryta mitt tankesnurra och då, såklart, står lösningen i dörren.

Prata ut om det med någon?  Nysta i trådarna? Ja, det är ju också en gammal klassiker.
Men skall man tro forskarna så skall vi undvika negativa detaljer, undvika att diskutera dem med en vänligt sinnad vän eftersom vi då både går in i ett sorts "negativt samförstånd".
Vi ältar, helt enkelt, ser inte lösningarna och trådarna blir ändå mer åtdragna och enligt samma forskare, stress hormonet cortisol sticker iväg.   Så, tja, kanske bäst att låta bli den också..
Ta den med terapeuten istället.

Den sista varianten jag kan komma på, såhär i skrivandets hetta, aktiverades av Oprah imorse och innebär det jag enkelt kallar "Seat of the soul". Eller "Tankepolisen", om du så vill.
Se på dina tankar, lyssna till dem och dra dig så lite tillbaka och ställ frågan - är denna tanken sann?
Om ja, hur det du det? Om nej, på vilket sätt är den osann eller förvrängd?
Sätter man sig själv lite utanför sig själv inser man ofta att tankarna är långt ifrån sanna, att man är MER än sina tankar och att man faktiskt kan lura sig själv genom dem.

Jag blandar och ger, jag passar på mina tankar på olika sätt och så glömmer jag bort mig en stund, blir förvirrad, och sen är det dags att ta nya tag igen. Få dem på plats.
Att drabbas av "overthinking" är verkligen ett tillstånd jag försöker undvika och lugna inom mig själv, tycker i grunden att jag har växt ur det och så är det så... Förbannat slitsamt.

Fånga dagen, öva din tillit och njut din själ!
Live with Passion & as always, Blessed you are!
LOVE & JOY.