Follow the light

Påsken är nästan över...
Lika så är månförmörkelsen, och i dess första efterdyning, attackerna i Bryssel.

Många är de som nu säger - "Vad var det jag sa?"  
Vi vet också, det kommer mera, antagligen och med största sannolikhet.

Aldrig i mänsklighetens historia har det varit viktigare för den enskilde individen att fundera över - 
VAD VILL JAG FÄSTA BLICKEN PÅ? Vart vill jag sträva? Vari ligger min tro?  

Vi går emot ljusare tider, klockan är omställd, ljuset är synbart.
Jag är ingen förespråkare av sommartid men just i år kändes det klockrent, ljuset kom tillbaka, solen går upp, dagen tar över från natten och mörkret.

Påsken ÄR och har alltid varit miraklernas tid.
Jesu lidande och död MEN också Jesu uppståndelse, på den tredje dagen, hans besök hos lärjungarna, ja, allt det där kan ni... Mirakler sker när vi skapar plats för dem, när vi ställer oss på yttersta grenen, fast beslutna om VART vi fäst vår blick. Ja, vart fäster du blicken?

Själv blev jag inte förvånad men lite stressad då jag fick "packa ihop" min påskledighet, resa tillbaka till Oslo sent på påskaftonskväll.  Förmörkelsen, placeringen på min karta hade fått mig att inse att jag måste vara beredd på det oväntade.
Det är just det som är det kluriga med det oväntade... Vad man än vet, tror sig veta, så lyckas det alltid hitta en annan väg, ett annat sätt, en annan ingång.

När bilen var packad, skidor, hund, barn, allt var klart då upptäcktes ett punkterat bakdäck.
I mörkret, i leran, utan reservdäck och med ett skriande behov att komma iväg.
Mercedes har en kompressor för däck installerad i bilen, punkterings spray fanns tillgängligt, sagt och gjort, det blev lösningen, tillfälligt.

Med två "helgdagar", Söndagar, framför sig och behovet att komma sig hem - det verkade vara en omöjlig ekvation. Bensinstationen erbjöd inga andra alternativ än flera punkterings sprayer.
Däck? Nej, möjligen på Tisdag.

Jag vände mig som alltid inåt, mot mina guider... Det ligger många mil av skog mellan fjällen och Oslo, med barn, med hund.
Budskapet var kristallklart och ett ord - Kör!

Döm om min förvåning när jag någon halvtimme senare, mitt i den mörkaste skog, inser att sprayen gör föga nytta. Det läcker, kompressorn fyller på, men fem kilometer senare är hjulet tomt igen.
Tung bil, mycket packning, högt tryck.
Vad är detta? Ni lovade ju... Keep your eye on the light! 

Bilar stannar, folk bryr sig tydligen inte om varningar om galningar vid vägkanten, de stannar, de är snälla, omtänksamma och mitt i röran..
En man med exakt samma bil, han har reservhjul. En främling lånar ut ett däck till en annan främling mitt i natten, mot ett telefonnummer, mot ett löfte.
Däcket byts, men bultarna passar inte... Keep your eye on the light! 

Främlingen, kvällens ängel i förklädnad, skruvar då loss en bult från varje däck på sin egen bil och ger oss. Nytt däck, nya bultar, vägen hem är plötsligt FRI.
Att sjunga tacksamhetens lovsång är inte svårt! Att känna medmänsklighetens mjuka värme.
Det finns godhet ibland oss, uppfinningsrikedom, resurser och i botten av allt det, kärlek.

Ett personligt, mitt eget, påskmirakel och med orden tydliga i öronen, kör, fortsatte vi hemåt.
Vi skulle hem, vi skulle hem då och vi kom hem.
Min påsk blev inte som jag tänkt mig, det blir livet sällan, det blir såsom det skall bli, såsom energierna och vibrationerna flyter.

Det blir tydligare för mig för varje dag som går, ta gärna med dig erfarenheterna från det som var men håll fokus i nuet, blicken riktad framåt.
De erfarenheter du har, de har du "under bältet", i nuet kan du forma din energi men bara om den inre blicken är inställd på det du vill forma.

Ha en fin sista Påskdag och njut en lugnare vecka än den förra.
Surfa vågen! Se dig omkring, här och nu!

Live with Passion & as always, Blessed you are!
Love and Light (lots of LIGHT)